Vintersolståndet firade jag först ensam i en snödriva i skogen. Mjukt, kallt och talande med stjärnorna. I morgon, på julafton, firar jag det vidare med familjen.
Jag lånar ett stycke av Jörgen I Eriksson om julen.
Jule månad var i den gamla tideräkningen årets kortaste månad – bara några veckor lång runt vintersolståndet. Dit är det bara en vecka kvar och jag antar att vi ses inne i markerna då för att ceremoniellt hylla solen och önska Moder Jord Ár ok fridr, dvs god årsväxt och fred, frid, fröjd. Denna formel - Ár ok fridr- är den nordiska andliga traditionens motsvarighet till navajoindianernas hozho, dvs ett eftersträvansvärt tillstånd av harmoni och balans. Den runa i utharken som i sig innefattar och sammanfattar detta begrepp är den sjunde runan – Wynja. Sju-talet är ju ett starkt magiskt laddat tal. Det innefattar de fyra huvudriktningarna öster, söder, väster och norr samt zenith och nadir och även själva centrum, som är den sjunde riktningen.
Ár ok fridr har också med själva julfirandet att göra. Det gamla uttrycket var att dricka jul. Och vem drack man det heliga mjödet eller ölet till? Jo, julens gudomliga väsen – Jolnir. Och Jolnir är som ni kanske känner till ett av Odens över 200 binamn. Låt oss alltså även detta år höja våra heliga bägare till Jolnirs och Moder Jords ära. Jag föreslår dessutom en hyllningsskål för alla rimtursar med förhoppning om att de ingriper för att bromsa den pågående, och i alla fall delvis människoskapade, uppvärmningen av jordens klimat. Om rimtursarna återtar sin ursprungliga roll i skapelsens kosmiska dans kommer detta att hjälpa till att återskapa harmoni och balans för Moder Jord.
www.norrshaman.net
jorgen.i.eriksson@bredband.net
Ár ok fridr!
/Emma
onsdag 23 december 2009
lördag 19 december 2009
Hanna Hellquist krönikerar
I gårdagens DN skrev Hanna om hur man förändras någon gång vid 12-13 år. (Kanske ännu tidigare tror jag.) Hon funderar över hur förhållandet till den egna kroppen och hur man ser på den förändras.
"Försöka förstå varför man slutar titta med sina egna ögon och börjar titta med andras."
Jag tror det är huvudet på spiken - precis vad som har gått galet och vad vi faktiskt kan rätta till.
All onödig oro och ängslan för vad de andra ska tycka. Rädsla är ett trångt fängelse.
Att vara trygg i sig själv är motsatsen.
Att vara sig själv.
Att våga vara.
/Emma
"Försöka förstå varför man slutar titta med sina egna ögon och börjar titta med andras."
Jag tror det är huvudet på spiken - precis vad som har gått galet och vad vi faktiskt kan rätta till.
All onödig oro och ängslan för vad de andra ska tycka. Rädsla är ett trångt fängelse.
Att vara trygg i sig själv är motsatsen.
Att vara sig själv.
Att våga vara.
/Emma
torsdag 17 december 2009
Två år nykter - innan Herr H får hjälp
Herr H där jag jobbar har mardrömmar.
Herr H har minnen från ett krig.
Herr H har posttraumatiskt stressyndrom.
Ibland vaknar Herr H av att han skriker. Herr H dricker för att kunna sova. Herr H dricker för att orka. Herr H dricker säkert av en massa anledningar jag inte känner till.
I Stockholm finns proffessionell hjälp att få - vilken tur! Här finns specialister på just trauman, tortyr och minnen som förföljer.
Men innan Herr H som är hemlös och missbrukar alkohol får hjälp skall Herr H vara dokumenterat nykter i två år. I två år.
Men man kan väl inte vara i aktivt missbruk och klampa in till en psykolog?
Jo. Herr H skulle inte vara berusad när han gick på besök. Någonstans måste man börja. Fick Herr H hjälp med grundproblemet är han kapabel att dra ner på symptomlindringen.
Jag har också talat med en psykolog som tar liknande uppdrag, innan missbruket är avslutat, det är nämligen inhumant att låta bli.
Nu har Herr H fått sömntabletter istället. Så att han långsamt kan supa ihjäl sig.
I gårdagens DN säger socialborgarrådet Ulf Kristersson (M): De områden vi prioriterar är arbetslösa ungdomar, utsatta barn och hemlösa.
Jag skickar två julklappar direkt till Ulf. Först en så kallad reality-check (det ordet får han nog slå upp). Och sedan ett enormt, vackert paket, fyllt till bredden av varmaste medkänsla (ett annat ord som finns i ordboken).
God Jul Ulf!
Och God Jul Herr H!
/Emma
Herr H heter förstås något annat.
Herr H har minnen från ett krig.
Herr H har posttraumatiskt stressyndrom.
Ibland vaknar Herr H av att han skriker. Herr H dricker för att kunna sova. Herr H dricker för att orka. Herr H dricker säkert av en massa anledningar jag inte känner till.
I Stockholm finns proffessionell hjälp att få - vilken tur! Här finns specialister på just trauman, tortyr och minnen som förföljer.
Men innan Herr H som är hemlös och missbrukar alkohol får hjälp skall Herr H vara dokumenterat nykter i två år. I två år.
Men man kan väl inte vara i aktivt missbruk och klampa in till en psykolog?
Jo. Herr H skulle inte vara berusad när han gick på besök. Någonstans måste man börja. Fick Herr H hjälp med grundproblemet är han kapabel att dra ner på symptomlindringen.
Jag har också talat med en psykolog som tar liknande uppdrag, innan missbruket är avslutat, det är nämligen inhumant att låta bli.
Nu har Herr H fått sömntabletter istället. Så att han långsamt kan supa ihjäl sig.
I gårdagens DN säger socialborgarrådet Ulf Kristersson (M): De områden vi prioriterar är arbetslösa ungdomar, utsatta barn och hemlösa.
Jag skickar två julklappar direkt till Ulf. Först en så kallad reality-check (det ordet får han nog slå upp). Och sedan ett enormt, vackert paket, fyllt till bredden av varmaste medkänsla (ett annat ord som finns i ordboken).
God Jul Ulf!
Och God Jul Herr H!
/Emma
Herr H heter förstås något annat.
tisdag 15 december 2009
Simon Jensen
Simon Jensen har utkommit med Skärmen, Trombone förlag.
En grupp unga människor
testade att leva med kärleken som grundtanke.
Ingen av dem har återvänt till civilisationen.
Aj! Den visste var den tog, och läs det här högt för dig själv:
Kontinenterna har sina privata katastrofer.
De ska vi inte lägga oss i.
Köp boken och lär dig vad nirvardag, ordganism och dydlig betyder. www.trombone.se
/Emma
En grupp unga människor
testade att leva med kärleken som grundtanke.
Ingen av dem har återvänt till civilisationen.
Aj! Den visste var den tog, och läs det här högt för dig själv:
Kontinenterna har sina privata katastrofer.
De ska vi inte lägga oss i.
Köp boken och lär dig vad nirvardag, ordganism och dydlig betyder. www.trombone.se
/Emma
torsdag 10 december 2009
Demonstrera mot neddragningar i socialtjänsten
Nedanstående inbjudan kommer från Akademikerförbundet, Kommunal och SKTF.
Ses där!
/Emma
Stoppa den hjärtlösa attacken på socialtjänsten! Demonstrera tisdag 15/12. Samling klockan 14.00 på Mariatorget
Ulf Kristersson har sagt att Stockholm ska ha Sveriges bästa socialtjänst. Fina ord minsann. Men enheten för hemlösa går på knäna, jourhavande kurator läggs ner och Maria Ungdom blir av med både metodutvecklare och praktiksamordnare. Hela 124 tjänster ska bort i den redan hårt effektiviserade socialtjänstens verksamhet.
Det är politik som drabbar de mest utsatta. Det är ekonomiskt kortsiktigt.
Och det är hjärtlöst.
Det är dags att säga ifrån. Den 15 decemberklockan 14.00 samlas vi på Mariatorget. 14.30 gårfackeltåget till Södra station där Socialtjänst- ocharbetsmarknadsnämnden sammanträder. Där visar vi de sombestämmer vad vi tycker om kortsiktiga beslut som drabbar de svagaste.
Sprid budskapet. Ta med kollegor, vänner och bekanta.Stå upp för välfärden. Stå upp för de utsatta!
Ses där!
/Emma
Stoppa den hjärtlösa attacken på socialtjänsten! Demonstrera tisdag 15/12. Samling klockan 14.00 på Mariatorget
Ulf Kristersson har sagt att Stockholm ska ha Sveriges bästa socialtjänst. Fina ord minsann. Men enheten för hemlösa går på knäna, jourhavande kurator läggs ner och Maria Ungdom blir av med både metodutvecklare och praktiksamordnare. Hela 124 tjänster ska bort i den redan hårt effektiviserade socialtjänstens verksamhet.
Det är politik som drabbar de mest utsatta. Det är ekonomiskt kortsiktigt.
Och det är hjärtlöst.
Det är dags att säga ifrån. Den 15 decemberklockan 14.00 samlas vi på Mariatorget. 14.30 gårfackeltåget till Södra station där Socialtjänst- ocharbetsmarknadsnämnden sammanträder. Där visar vi de sombestämmer vad vi tycker om kortsiktiga beslut som drabbar de svagaste.
Sprid budskapet. Ta med kollegor, vänner och bekanta.Stå upp för välfärden. Stå upp för de utsatta!
tisdag 1 december 2009
Medkänsla ger styrka
Ur boken "Om livet och döden", Dalai Lama.
"Jag tror också att ju starkare altruistiska känslor man har för andra levande varelser, desto modigare blir man. Med mer mod är man mindre benägen att känna sig nedslagen och förlora hoppet. Medkänsla är således också en källa till inre styrka. Med ökad inre styrka blir det också lättare att utveckla sin beslutsamhet och därigenom få större möjligheter att lyckas oavsett vilka hinder som kan finnas. Om man däremot känner tveksamhet, oro och bristande självkänsla utvecklar man ofta en pessimistisk attityd. Det anser jag nästan alltid leder till misslyckande. Har man en pessimistisk hållning kan man inte ens lyckas med saker som man relativt lätt skulle kunna uppnå. Är man orubbligt beslutsam kommer man så småningom att lyckas även om det handlar om något som verkligen är svårt att åstadkomma. Också i en konventionell mening är medkänsla viktigt för en lyckosam framtid."
/Emma
"Jag tror också att ju starkare altruistiska känslor man har för andra levande varelser, desto modigare blir man. Med mer mod är man mindre benägen att känna sig nedslagen och förlora hoppet. Medkänsla är således också en källa till inre styrka. Med ökad inre styrka blir det också lättare att utveckla sin beslutsamhet och därigenom få större möjligheter att lyckas oavsett vilka hinder som kan finnas. Om man däremot känner tveksamhet, oro och bristande självkänsla utvecklar man ofta en pessimistisk attityd. Det anser jag nästan alltid leder till misslyckande. Har man en pessimistisk hållning kan man inte ens lyckas med saker som man relativt lätt skulle kunna uppnå. Är man orubbligt beslutsam kommer man så småningom att lyckas även om det handlar om något som verkligen är svårt att åstadkomma. Också i en konventionell mening är medkänsla viktigt för en lyckosam framtid."
/Emma
lördag 28 november 2009
Vad gäller Mästaren finns inget som heter avstånd
Vår japanske chefsinstruktör, vars titel är Saiko Shihan, är en sann förebild.
Jag har haft förmånen att träna för honom både i Japan och på våra årliga europeiska träningsläger.
Saiko Shihan talar inte ofta om filosofi.
Han undervisar karate-do. Han är karate-do.
Han personifierar andlighet genom att vara helt i det dagliga livet.
Saiko Shihan är tekniskt sätt en mästare, men som budoutövare en Mästare.
Vänlig, anspråkslös, tålmodig och inspirerande.
Bäst är det sagt av en klubbmedlem som kom hem från träning i Japan tillsammans med sin sambo: När vi kom hem ville vi bara vara snälla mot folk.
De hade blivit undervisade i karate-do. Genom att träna fysiskt och vara i närheten av Saiko Shihan hade de sannerligen blivit undervisade i den andliga sidan av karate-do.
Jag har beklagat att jag inte haft tid och pengar att vara mera i närheten av vår Mästare. Tills jag läste en buddistisk text. En döende utövare säger att hans Mästare inte behöver tillkallas eftersom "Vad gäller Mästaren finns inget som heter avstånd". I hjärtat är Mästaren och eleven detsamma.
Nu har jag inte kommit så långt på någon väg (do). Men det slog mig att eftersom jag haft förmånen att se en del av Saiko Shihans vishet och välvilja - hur kan det då vara en ursäkt för mig att lägga det budskapet åt sidan på grund av fysiskt avstånd.
När jag har känt i hjärtat vad han vill förmedla är det bara att jobba på. Jag vet hur Saiko Shihan förhåller sig till mig och andra medmänniskor - och dit ska jag sträva. Jag kan inte förvänta mig att han ska hålla mig i handen medan jag utför mitt arbete - och det vore verkligen att svika vår väg att inte försöka.
/Emma
Jag har haft förmånen att träna för honom både i Japan och på våra årliga europeiska träningsläger.
Saiko Shihan talar inte ofta om filosofi.
Han undervisar karate-do. Han är karate-do.
Han personifierar andlighet genom att vara helt i det dagliga livet.
Saiko Shihan är tekniskt sätt en mästare, men som budoutövare en Mästare.
Vänlig, anspråkslös, tålmodig och inspirerande.
Bäst är det sagt av en klubbmedlem som kom hem från träning i Japan tillsammans med sin sambo: När vi kom hem ville vi bara vara snälla mot folk.
De hade blivit undervisade i karate-do. Genom att träna fysiskt och vara i närheten av Saiko Shihan hade de sannerligen blivit undervisade i den andliga sidan av karate-do.
Jag har beklagat att jag inte haft tid och pengar att vara mera i närheten av vår Mästare. Tills jag läste en buddistisk text. En döende utövare säger att hans Mästare inte behöver tillkallas eftersom "Vad gäller Mästaren finns inget som heter avstånd". I hjärtat är Mästaren och eleven detsamma.
Nu har jag inte kommit så långt på någon väg (do). Men det slog mig att eftersom jag haft förmånen att se en del av Saiko Shihans vishet och välvilja - hur kan det då vara en ursäkt för mig att lägga det budskapet åt sidan på grund av fysiskt avstånd.
När jag har känt i hjärtat vad han vill förmedla är det bara att jobba på. Jag vet hur Saiko Shihan förhåller sig till mig och andra medmänniskor - och dit ska jag sträva. Jag kan inte förvänta mig att han ska hålla mig i handen medan jag utför mitt arbete - och det vore verkligen att svika vår väg att inte försöka.
/Emma
söndag 22 november 2009
Stöd vid adhd-diagnos
Senast jag jobbade var inte Lennart kvar.
Jag jobbar på ett högtoleransboende för hemlösa missbrukare med psykiska problem. Lennart hade bott där ganska länge, vi gillade honom allihop.
Lennart hade ingen hyvens uppväxt. Men samhället såg aldrig... eller såg bort.
Ja, ja hur som helst. Så här runt 50 bast fick han sin adhd-diagnos, vilket (som vanligt är) han redan självmedicinerade mot med amfetamin.
Ni kan säkert tänka er själva att det väller upp en hel del känslor när man sedan får medicin efter 20-30 år i missbruk. All ångest över svek man själv begått kliver fram ur dimman och all ilska och bitterhet mot samhällets svek slår till med full kraft... tänk om man fått hjälp för 10, 20, 30 år sedan? Hur annorlunda hade inte livet kunnat bli.
Du själv kanske skulle behöva proffessionell hjälp i den situationen?
Det djupt olustiga är att Lennart faktiskt hade rätt till hjälp. Och att den fanns i närheten. På enheten för hemlösa där han hämtade sin medicin finns en samtalsgrupp där man får hjälp att hantera livet just för de som fått diagnosen adhd.
Sedan kommer kruxet: Lennart var inte skriven på enheten för hemlösa - utan på en stadsdelsförvaltning annorstädes. Alltså nobben.
Kolla slutklämmen här nu: samhället betalar utredningen - men vägrar det stöd som behövs för att klara omställningen till det nya livet med diagnos och medicin.
Samhället/socialtjänsten är alltså duktiga "vi gör minsann utredningar" men ger inte alla det stöd som behövs för ett lyckosamt utfall.
Om nu Lennart straffar ut sig från behandlingen genom att döva sig med alkohol eller droger för att han inte klarar av att ta hela skiten utan hjälp, eller agerar ut mot till exempel personal (som mig) - blir detta HANS misslyckande!
Det var just därför Lennart inte var kvar när jag kom till jobbet. Han hade ett nytt utbrott, härjade och skrek. Mer än vi kan tolerera när boendet ska var ett tryggt ställe för alla.
En människa jag skulle lita på som barnvakt beter sig inte så utan anledning. Men vad jag än känner rent personligt var det ett riktigt beslut yrkesmässigt att stänga av honom.
Alla Stockholmare ska ha rätt till likvärdig vård - oavsett i vilken stadsdel de hör hemma.
Oavsett bakgrund.
Varför hör jag då en uggla som hoar borta i mossen... hade det varit Du, Emma, hade Du fått den vård du haft rätt till... ho, hooo...
Kanske hade Lennart fuckat upp ändå, även om han fått all hjälp han hade rätt till - men det får vi aldrig veta. För han fick inte den chansen.
/Emma
Lennart heter förstås något annat.
Jag jobbar på ett högtoleransboende för hemlösa missbrukare med psykiska problem. Lennart hade bott där ganska länge, vi gillade honom allihop.
Lennart hade ingen hyvens uppväxt. Men samhället såg aldrig... eller såg bort.
Ja, ja hur som helst. Så här runt 50 bast fick han sin adhd-diagnos, vilket (som vanligt är) han redan självmedicinerade mot med amfetamin.
Ni kan säkert tänka er själva att det väller upp en hel del känslor när man sedan får medicin efter 20-30 år i missbruk. All ångest över svek man själv begått kliver fram ur dimman och all ilska och bitterhet mot samhällets svek slår till med full kraft... tänk om man fått hjälp för 10, 20, 30 år sedan? Hur annorlunda hade inte livet kunnat bli.
Du själv kanske skulle behöva proffessionell hjälp i den situationen?
Det djupt olustiga är att Lennart faktiskt hade rätt till hjälp. Och att den fanns i närheten. På enheten för hemlösa där han hämtade sin medicin finns en samtalsgrupp där man får hjälp att hantera livet just för de som fått diagnosen adhd.
Sedan kommer kruxet: Lennart var inte skriven på enheten för hemlösa - utan på en stadsdelsförvaltning annorstädes. Alltså nobben.
Kolla slutklämmen här nu: samhället betalar utredningen - men vägrar det stöd som behövs för att klara omställningen till det nya livet med diagnos och medicin.
Samhället/socialtjänsten är alltså duktiga "vi gör minsann utredningar" men ger inte alla det stöd som behövs för ett lyckosamt utfall.
Om nu Lennart straffar ut sig från behandlingen genom att döva sig med alkohol eller droger för att han inte klarar av att ta hela skiten utan hjälp, eller agerar ut mot till exempel personal (som mig) - blir detta HANS misslyckande!
Det var just därför Lennart inte var kvar när jag kom till jobbet. Han hade ett nytt utbrott, härjade och skrek. Mer än vi kan tolerera när boendet ska var ett tryggt ställe för alla.
En människa jag skulle lita på som barnvakt beter sig inte så utan anledning. Men vad jag än känner rent personligt var det ett riktigt beslut yrkesmässigt att stänga av honom.
Alla Stockholmare ska ha rätt till likvärdig vård - oavsett i vilken stadsdel de hör hemma.
Oavsett bakgrund.
Varför hör jag då en uggla som hoar borta i mossen... hade det varit Du, Emma, hade Du fått den vård du haft rätt till... ho, hooo...
Kanske hade Lennart fuckat upp ändå, även om han fått all hjälp han hade rätt till - men det får vi aldrig veta. För han fick inte den chansen.
/Emma
Lennart heter förstås något annat.
måndag 16 november 2009
Framsteg
Jag har fått tid för magnetröntgen!
Glad, glad, glad dag!
Och tack till Brommaakuten Vårdcentral, LegeVisitten. Jag är fortfarande förstummad över hur serviceinriktade och trevliga ni är - det verkar som om ni förstått att jobbet går ut på att hjälpa folk och dessutom gillar ni det. Crazy!
/Emma
Glad, glad, glad dag!
Och tack till Brommaakuten Vårdcentral, LegeVisitten. Jag är fortfarande förstummad över hur serviceinriktade och trevliga ni är - det verkar som om ni förstått att jobbet går ut på att hjälpa folk och dessutom gillar ni det. Crazy!
/Emma
söndag 15 november 2009
Religion, andlighet - mänsklighet
En religiös handling utförs med goda motiv med uppriktig omtanke om andras väl. Religionen finns här och nu i vårt dagliga liv. Att leva för världens bästa är kännetecknet på ett religiöst liv.
Detta är min enkla religion. Det behövs inga tempel. Det behövs ingen komplicerad filosofi. Ditt eget medvetande, ditt eget hjärta, är templet; din filosofi är enkel vänlighet.
/Dalai Lama
Om din fiende hungrar - ge henne att äta.
Om din fiende törstar - bjud henne att dricka.
Detta är som att lägga glödande kol på hennes huvud.
/Fritt efter Bibeln
I have no enemies,
therefore, I make myself my enemy.
/Japansk Budomästare
Du är inte min fiende, även om du ser mig som din.
Jag ska ge dig enkel vänlighet, ge dig att äta och bjuda dig att dricka. Klarar jag inte detta ska jag göra den svaga delen av mig till min egen fiende. Och övervinna den.
/Emma
Detta är min enkla religion. Det behövs inga tempel. Det behövs ingen komplicerad filosofi. Ditt eget medvetande, ditt eget hjärta, är templet; din filosofi är enkel vänlighet.
/Dalai Lama
Om din fiende hungrar - ge henne att äta.
Om din fiende törstar - bjud henne att dricka.
Detta är som att lägga glödande kol på hennes huvud.
/Fritt efter Bibeln
I have no enemies,
therefore, I make myself my enemy.
/Japansk Budomästare
Du är inte min fiende, även om du ser mig som din.
Jag ska ge dig enkel vänlighet, ge dig att äta och bjuda dig att dricka. Klarar jag inte detta ska jag göra den svaga delen av mig till min egen fiende. Och övervinna den.
/Emma
måndag 9 november 2009
Döden
Första versen i "Endast döden" av Federica Garcia Lorca,
Det finns ensamma kyrkogårdar,
gravar fulla med ljudlösa knotor,
hjärtat som färdas genom en tunnel,
i mörker, mörker, mörker,
som ett skeppsbrott inifrån när vi dör,
som att drunkna i hjärtat,
som att falla från huden till själen.
Som att falla från huden till själen... ja, jävlar, så måste det vara.
/Emma
Det finns ensamma kyrkogårdar,
gravar fulla med ljudlösa knotor,
hjärtat som färdas genom en tunnel,
i mörker, mörker, mörker,
som ett skeppsbrott inifrån när vi dör,
som att drunkna i hjärtat,
som att falla från huden till själen.
Som att falla från huden till själen... ja, jävlar, så måste det vara.
/Emma
onsdag 4 november 2009
Det enkla
Det enkla sättet att få ett bättre liv:
Fundera på vad som är bra för dig, verkligen bra för dig. Kanske inte det du vill mest utan det du behöver bäst.
Fundera på vad som är dåligt för dig. Som gör dig stressad, snål, missundsam, bitter och elak. Som förstör för dig och dina relationer.
Ta nu bort så mycket som möjligt av det som får dig att må dåligt. Tålmodigt, bit för bit.
Lägg till något varje dag som du mår bra av, som gör dig lugn och harmonisk.
"Men jag vet inte och jag kan inte och jag hinner inte och jag måste så mycket!"
Det enda vi måste är att göra världen till ett bättre ställe - och vi måste börja med oss själva.
Kanske måste vi också söka hjälp om detta ter sig oöverstigligt.
Sedan jobbar vi på tålmodigt, bit för bit.
Och snart nog kommer en vänlig tanke spontant istället för den dömande, ett leende istället för irritation, humorn i ekorrhjulet visar sig utan att man för den skull nödvändigtvis har slutat jogga runt i det...
Att förändra perspektiv kan vara viktigare än att förändra de faktiska omständigheterna.
När ljuset lyser klarare i dig kommer det oundvikligen att skingra en del av mörkret utanför dig också.
/Emma
Fundera på vad som är bra för dig, verkligen bra för dig. Kanske inte det du vill mest utan det du behöver bäst.
Fundera på vad som är dåligt för dig. Som gör dig stressad, snål, missundsam, bitter och elak. Som förstör för dig och dina relationer.
Ta nu bort så mycket som möjligt av det som får dig att må dåligt. Tålmodigt, bit för bit.
Lägg till något varje dag som du mår bra av, som gör dig lugn och harmonisk.
"Men jag vet inte och jag kan inte och jag hinner inte och jag måste så mycket!"
Det enda vi måste är att göra världen till ett bättre ställe - och vi måste börja med oss själva.
Kanske måste vi också söka hjälp om detta ter sig oöverstigligt.
Sedan jobbar vi på tålmodigt, bit för bit.
Och snart nog kommer en vänlig tanke spontant istället för den dömande, ett leende istället för irritation, humorn i ekorrhjulet visar sig utan att man för den skull nödvändigtvis har slutat jogga runt i det...
Att förändra perspektiv kan vara viktigare än att förändra de faktiska omständigheterna.
När ljuset lyser klarare i dig kommer det oundvikligen att skingra en del av mörkret utanför dig också.
/Emma
fredag 23 oktober 2009
Aj, aj
Ont i axeln.
Annars skulle jag skriva något bitskt om Stockholms tak-över-huvudet-garanti...
Alltså, det låter som att man är garanterad tak över huvudet varje natt, eller hur? Men nu har man börjat schackra och deala. Man kan ju tolka det här lite si och så.
Jag ska bli politiker. På skönt avstånd från verkligheten kan jag stifta lite lagar. Sedan kan jag ignorera de små arbetsmyrorna som ska skicka ut folk i snöhögarna i vinter...
Enheten för hemlösa ska spara EN MILJON kronor i månaden. Det lär gå fort om vintern blir lång och kall.
Inför Lex Maria för socialtjänsten. Ge kännbara sanktioner när vi missköter oss på grund av ekonomiska hänsynstaganden. Sluta bolla klienter mellan stad och landsting.
Eller också, sluta påstå att alla människoliv är lika mycket värda. För här nere bland arbetsmyrorna ser vi ju att så inte är fallet.
Aj!
/Emma
Annars skulle jag skriva något bitskt om Stockholms tak-över-huvudet-garanti...
Alltså, det låter som att man är garanterad tak över huvudet varje natt, eller hur? Men nu har man börjat schackra och deala. Man kan ju tolka det här lite si och så.
Jag ska bli politiker. På skönt avstånd från verkligheten kan jag stifta lite lagar. Sedan kan jag ignorera de små arbetsmyrorna som ska skicka ut folk i snöhögarna i vinter...
Enheten för hemlösa ska spara EN MILJON kronor i månaden. Det lär gå fort om vintern blir lång och kall.
Inför Lex Maria för socialtjänsten. Ge kännbara sanktioner när vi missköter oss på grund av ekonomiska hänsynstaganden. Sluta bolla klienter mellan stad och landsting.
Eller också, sluta påstå att alla människoliv är lika mycket värda. För här nere bland arbetsmyrorna ser vi ju att så inte är fallet.
Aj!
/Emma
söndag 18 oktober 2009
torsdag 8 oktober 2009
Dagens dikt
Värme
röda tjocka färgen
droppar
längs med handens fingrar
smakar varmt
och jag har frusit
så länge
/Emma
röda tjocka färgen
droppar
längs med handens fingrar
smakar varmt
och jag har frusit
så länge
/Emma
onsdag 7 oktober 2009
söndag 27 september 2009
Dagjämningen
Återigen har natten och dagen varit lika långa.
Nu är vi på nattens sida. Längre och mörkare, tiden för vila.
Att se inåt och kanske, kanske... låta världen sköta sig själv en smula. För i mörkret är det lättare att möta sig själv. Den som vågar.
Nu är tiden för vila och eftertanke. Tiden att låta det som måste ge vika släppa taget. Det gamla måste falla, dö och förmultna så att det nya kan växa när solen återvänder.
Det är dags att lägga gamla mönster och vanor som inte längre gagnar oss i elden. Tänd höstbålet med gammal bråte, släng ner oförrätter, fiendskap och bitterhet.
Ge plats för det som skall komma ur fröet som redan hamnat i jorden, det din längtan får att växa nästa vår.
Tänk noga efter vad du vill ha, väven av Nornornas trådar går att väva nya mönster i - men den som inte vågar önska vet inte vad hon vill. Och för den som inget vill ligger Ödet fast.
/Emma
Nu är vi på nattens sida. Längre och mörkare, tiden för vila.
Att se inåt och kanske, kanske... låta världen sköta sig själv en smula. För i mörkret är det lättare att möta sig själv. Den som vågar.
Nu är tiden för vila och eftertanke. Tiden att låta det som måste ge vika släppa taget. Det gamla måste falla, dö och förmultna så att det nya kan växa när solen återvänder.
Det är dags att lägga gamla mönster och vanor som inte längre gagnar oss i elden. Tänd höstbålet med gammal bråte, släng ner oförrätter, fiendskap och bitterhet.
Ge plats för det som skall komma ur fröet som redan hamnat i jorden, det din längtan får att växa nästa vår.
Tänk noga efter vad du vill ha, väven av Nornornas trådar går att väva nya mönster i - men den som inte vågar önska vet inte vad hon vill. Och för den som inget vill ligger Ödet fast.
/Emma
tisdag 22 september 2009
Tonårsfylla
Det är inte konstigt om man dricker alkohol som tonåring.
Vuxna gör det ju - och blind är man förvisso inte.
Det är inte konstigt om det någon gång blir för mycket.
Det blir det någon gång, för de flesta.
Det är inte konstigt om man gillar det i lagom mängd.
Alltså - jag gör det och jag är inte konstig... eller hur var det nu?
Men det gör lite ont i mitt hjärta när jag ser fulla tonåringar.
För jag vet att någon av dem dricker för att slippa en vardag där de mår dåligt.
Jag vet att någon av dem dricker för att fylla svarta hålet innanför.
Jag vet att någon av dem dricker varje helg bara för att det redan blivit en vana.
Alla tonåringar, ni som tycker att vuxna är pinsamma, vuxna fattar inget, vuxna vet inte hur det är - i vissa fall har ni ju rätt.
Så se till att inte härma oss när vi beter oss pinsamt, ogenomtänkt och illa. Se till att inte dricka av fel anledningar som många vuxna gör.
/Emma
Vuxna gör det ju - och blind är man förvisso inte.
Det är inte konstigt om det någon gång blir för mycket.
Det blir det någon gång, för de flesta.
Det är inte konstigt om man gillar det i lagom mängd.
Alltså - jag gör det och jag är inte konstig... eller hur var det nu?
Men det gör lite ont i mitt hjärta när jag ser fulla tonåringar.
För jag vet att någon av dem dricker för att slippa en vardag där de mår dåligt.
Jag vet att någon av dem dricker för att fylla svarta hålet innanför.
Jag vet att någon av dem dricker varje helg bara för att det redan blivit en vana.
Alla tonåringar, ni som tycker att vuxna är pinsamma, vuxna fattar inget, vuxna vet inte hur det är - i vissa fall har ni ju rätt.
Så se till att inte härma oss när vi beter oss pinsamt, ogenomtänkt och illa. Se till att inte dricka av fel anledningar som många vuxna gör.
/Emma
torsdag 17 september 2009
Konfucius
Samtalen med Konfucius, XVI, 10:
K'ung-Tzu sade: Den upphöjde har nio ting att göra till föremål för tankfull begrundan.
Vad angår ögonens bruk är han angelägen att se klart.
Vad angår öronens bruk är han angelägen att höra upp tydligt.
Vad angår uttrycket i hans ansikte är han angelägen att det är välvilligt.
Vad angår hans yttre uppträdande är han angelägen att det är aktningsfullt.
Vad angår hans tal är han angelägen att det är ärligt.
Vad angår hans arbete är han angelägen att det görs med vördnadsfull omsorg.
Vad angår hans tvekan är han angelägen att rådfråga andra.
När han vredgas betänker han de besvärligheter vari vreden kan inveckla honom.
När han får förvärv i sikte ägnar han en tanke åt rättfärdigheten.
När han får förvärv i sikte ägnar han en tanke åt rättfärdigheten.
Den upphöjde tar inte bara det som kommer i hans väg - är detta rättfärdigt förvärv? Är det ärligt och rättvist?
Den upphöjde tar inte för sig av allt som bjuds honom. Är detta en medveten och ärlig gåva? Är den frukten av manipulation eller rädsla?
När han får förvärv i sikte ägnar han en tanke åt rättfärdigheten.
/Emma
K'ung-Tzu sade: Den upphöjde har nio ting att göra till föremål för tankfull begrundan.
Vad angår ögonens bruk är han angelägen att se klart.
Vad angår öronens bruk är han angelägen att höra upp tydligt.
Vad angår uttrycket i hans ansikte är han angelägen att det är välvilligt.
Vad angår hans yttre uppträdande är han angelägen att det är aktningsfullt.
Vad angår hans tal är han angelägen att det är ärligt.
Vad angår hans arbete är han angelägen att det görs med vördnadsfull omsorg.
Vad angår hans tvekan är han angelägen att rådfråga andra.
När han vredgas betänker han de besvärligheter vari vreden kan inveckla honom.
När han får förvärv i sikte ägnar han en tanke åt rättfärdigheten.
När han får förvärv i sikte ägnar han en tanke åt rättfärdigheten.
Den upphöjde tar inte bara det som kommer i hans väg - är detta rättfärdigt förvärv? Är det ärligt och rättvist?
Den upphöjde tar inte för sig av allt som bjuds honom. Är detta en medveten och ärlig gåva? Är den frukten av manipulation eller rädsla?
När han får förvärv i sikte ägnar han en tanke åt rättfärdigheten.
/Emma
onsdag 9 september 2009
Tjäna pengar/tjäna andra
Det finns mycket folk som tjänar mycket pengar.
Fotbollsproffs, företagsledarinnor, världsartister.
Jag undrar hur de tänker, de som har mycket och vill ha mer. Vill de ha mer för att göra mer gott i världen? Eller vill de ha mer för att lägga i madrassen?
Jag kan inte förstå den som med en ansenlig förmögenhet på banken inte ägnar sig åt att sprida något av den till de som är sämre lottade.
Tänk om jag var ett manligt, välbetalt fotbollsproffs. En av de bästa på att trolla boll ; )
Även om jag personligen sparkar bollen i mål i dag har jag inte tagit mig hit själv. I själva verket är det ett stort antal människor som hjälpt mig.
Några gjorde mig, någon födde mig, någon lärde mig läsa och skriva (kontrakt), någon klippte gräset på min första fotbollsplan, någon sydde min första fotboll, någon byggde huset jag bor i, någon har sytt skjortan jag har på mig och någon vigde mig och min fru.
Alla dessa människor har bidragit till att göra mig till den jag är.
Nu är det föga praktiskt att leta efter alla människor som genom livet bidragit till min framgång.
Så jag väljer istället att plantera fotbollsplaner med träd i Afrika, eller borra brunnar där människor lider av torka, bygga skolor i länder där flickornas bränts ner, donera pengar till forskning om malaria, bevara gammelskog osv.
Jag är tacksam mot alla människor som gjort mig till den jag är. Så att jag kan tjäna de pengar jag tjänar. Så att mina pengar kan tjäna andra.
Jag inser att jag har så mycket mer än jag behöver. Jag inser att detta inte bara tillhör mig.
/Emma
Fotbollsproffs, företagsledarinnor, världsartister.
Jag undrar hur de tänker, de som har mycket och vill ha mer. Vill de ha mer för att göra mer gott i världen? Eller vill de ha mer för att lägga i madrassen?
Jag kan inte förstå den som med en ansenlig förmögenhet på banken inte ägnar sig åt att sprida något av den till de som är sämre lottade.
Tänk om jag var ett manligt, välbetalt fotbollsproffs. En av de bästa på att trolla boll ; )
Även om jag personligen sparkar bollen i mål i dag har jag inte tagit mig hit själv. I själva verket är det ett stort antal människor som hjälpt mig.
Några gjorde mig, någon födde mig, någon lärde mig läsa och skriva (kontrakt), någon klippte gräset på min första fotbollsplan, någon sydde min första fotboll, någon byggde huset jag bor i, någon har sytt skjortan jag har på mig och någon vigde mig och min fru.
Alla dessa människor har bidragit till att göra mig till den jag är.
Nu är det föga praktiskt att leta efter alla människor som genom livet bidragit till min framgång.
Så jag väljer istället att plantera fotbollsplaner med träd i Afrika, eller borra brunnar där människor lider av torka, bygga skolor i länder där flickornas bränts ner, donera pengar till forskning om malaria, bevara gammelskog osv.
Jag är tacksam mot alla människor som gjort mig till den jag är. Så att jag kan tjäna de pengar jag tjänar. Så att mina pengar kan tjäna andra.
Jag inser att jag har så mycket mer än jag behöver. Jag inser att detta inte bara tillhör mig.
/Emma
måndag 7 september 2009
Dagens recension i DN
Jag skriver av rasket (ska till ortopeden senare i dag, ingen idé att gå dit om man inte har ordentligt ont):
Debutroman om porrträsket
Emma Helgesson sällar sig i sin debutroman till den gren av den moderna proletärlitteraturen som behandlar det som vissa kallar sexindustrin och andra porrträsket.
På svenska har vi under det senaste året sett böcker som Caroline L Jensens "Champagneflickan. En svensk strippa berättar" och Liw Enqvists "Svenska flicka". I likhet med internationella förebilder vill dessa böcker kittla med självbiografiska element, och man vill dra några slutsatser av de svenska titlarna så är uppenbarligen just svenskheten viktig att understryka, med dess antydan om granntjejig oskuld i mörkrets klor.
Men Emma Helgessons "Så mycket stolthet man har råd med" (Trombone) är rätt och slätt en roman, och för all del en riktigt bra sådan. Som vanligt i den här genren lämnas man i ovisshet om vem som utnyttjar vem. Det finns oftast en moralisk/politisk läsning, och en som noterar glamourliv och - till en början - hiskeliga inkomster för den som glider ned från strippstången och in i prostitution.
"Tjugotusen. Är mycket pengar. Teoretiskt skulle det ju kunna vara ett one night stand", funderar Rebecka i Helgessons roman.
Korta, elliptiska meningar och mycket dialog. Rebecka håller sig oftast på rätt sida gränsen, men det blir mycket festande, kändiskrogar, kokain, kläder och klubbliv. Som en dramatisk effekt har Helgesson också plockat in en död syster i bakgrunden, för det skall alltid finnas en bakgrund mot gestalter som Rebecka.
Jag associerar mer till Per Hagman och Jens Lapidus än dålig svensk chick-lit. Emma Helgesson har gehör. Och skall man till slut döma i frågan om vem som utnyttjar vem i den här romanen, så är svaret solklart.
/Jonas Thente
/Emma
Debutroman om porrträsket
Emma Helgesson sällar sig i sin debutroman till den gren av den moderna proletärlitteraturen som behandlar det som vissa kallar sexindustrin och andra porrträsket.
På svenska har vi under det senaste året sett böcker som Caroline L Jensens "Champagneflickan. En svensk strippa berättar" och Liw Enqvists "Svenska flicka". I likhet med internationella förebilder vill dessa böcker kittla med självbiografiska element, och man vill dra några slutsatser av de svenska titlarna så är uppenbarligen just svenskheten viktig att understryka, med dess antydan om granntjejig oskuld i mörkrets klor.
Men Emma Helgessons "Så mycket stolthet man har råd med" (Trombone) är rätt och slätt en roman, och för all del en riktigt bra sådan. Som vanligt i den här genren lämnas man i ovisshet om vem som utnyttjar vem. Det finns oftast en moralisk/politisk läsning, och en som noterar glamourliv och - till en början - hiskeliga inkomster för den som glider ned från strippstången och in i prostitution.
"Tjugotusen. Är mycket pengar. Teoretiskt skulle det ju kunna vara ett one night stand", funderar Rebecka i Helgessons roman.
Korta, elliptiska meningar och mycket dialog. Rebecka håller sig oftast på rätt sida gränsen, men det blir mycket festande, kändiskrogar, kokain, kläder och klubbliv. Som en dramatisk effekt har Helgesson också plockat in en död syster i bakgrunden, för det skall alltid finnas en bakgrund mot gestalter som Rebecka.
Jag associerar mer till Per Hagman och Jens Lapidus än dålig svensk chick-lit. Emma Helgesson har gehör. Och skall man till slut döma i frågan om vem som utnyttjar vem i den här romanen, så är svaret solklart.
/Jonas Thente
/Emma
lördag 5 september 2009
Arbetaren/Zenit & Aftonbladet
Nu har förlaget en ny, fin hemsida (www.trombone.se) och där har de lagt in recensionerna från ovan nämnda tidningar, klicka länken:
http://trombone.se/reviews_2.html#stolthet
Tycker att Aftonbladets har sina poänger vad gäller Rebeckas och Anjelikas relation, även om jag kanske har svårt att se det moraliserande och sentimentala med boken.
Vad tycker Du? Har Du över huvud taget läst boken, va?!
Jag ska själv ägna mig åt tyckande nu: Jag tycker att Sara Granérs söndagsserie i DN är så in i hälsingland bra, tja - nästan bättre än Hälsingland faktiskt, men bara nästan.
/Emma
http://trombone.se/reviews_2.html#stolthet
Tycker att Aftonbladets har sina poänger vad gäller Rebeckas och Anjelikas relation, även om jag kanske har svårt att se det moraliserande och sentimentala med boken.
Vad tycker Du? Har Du över huvud taget läst boken, va?!
Jag ska själv ägna mig åt tyckande nu: Jag tycker att Sara Granérs söndagsserie i DN är så in i hälsingland bra, tja - nästan bättre än Hälsingland faktiskt, men bara nästan.
/Emma
lördag 22 augusti 2009
Bleke
Axelont.
Inte sitta vid datorn.
Trist.
Men det blir desto roligare att återkomma när jag kan.
/Emma
Inte sitta vid datorn.
Trist.
Men det blir desto roligare att återkomma när jag kan.
/Emma
onsdag 12 augusti 2009
Portugal
Det gick bra i Portugal - för oss båda.
Tack för alla hållna tummar och sända böner!
Och tack till Er som lyssnade till bönerna...
/Emma
Tack för alla hållna tummar och sända böner!
Och tack till Er som lyssnade till bönerna...
/Emma
torsdag 6 augusti 2009
Japansk läsövning
Ichi go, ichi e
Det betyder (ungefär): ett möte, en chans.
Vilket i sin tur betyder att man ska möta varje människa med vetskapen om att detta möte kan vara det sista.
Om det var sista gången vi sågs, vad skulle jag säga dig då min vän?
Och hur viktigt är inte bemötandet vi ger alla som inte hunnit bli våra vänner. Om jag visste att någon som tränar med mig skulle dö i morgon, hur viktigt är det inte att vara hjälpsam, korrekt och vänlig?
Lika viktigt som alltid.
Alltid.
/Emma
Det betyder (ungefär): ett möte, en chans.
Vilket i sin tur betyder att man ska möta varje människa med vetskapen om att detta möte kan vara det sista.
Om det var sista gången vi sågs, vad skulle jag säga dig då min vän?
Och hur viktigt är inte bemötandet vi ger alla som inte hunnit bli våra vänner. Om jag visste att någon som tränar med mig skulle dö i morgon, hur viktigt är det inte att vara hjälpsam, korrekt och vänlig?
Lika viktigt som alltid.
Alltid.
/Emma
lördag 25 juli 2009
Förklara!
Man behöver inte förklara allt för folk.
Man behöver bara försöka vara en god människa.
/Emma
Man behöver bara försöka vara en god människa.
/Emma
fredag 24 juli 2009
In memoriam
Hej Seppo,
jag saknar dig.
Tänk att du dök upp i mitt liv. Tänk vad nära ögat att vi missat varandra.
Jag är så glad att jag fick träffa dig.
Du var klok och varm och kämpade.
Jag förstår nu vad du menade: "Emma, försök också de dåliga dagarna att hitta något att vara tacksam över, börja med en lilltå till exempel."
Det är där det är viktigast att kämpa, i mörkret. Och svårast.
Du kämpade.
Jag är tacksam att jag fick träffa dig. Och jag vet att du är på ett gott ställe nu.
Jag gråter bara när jag tänker på att jag aldrig mera kan få en kram av dig. Alltid när jag kom och gick fick jag en kram av dig. Det blir så påtagligt att något viktigt och riktigt försvunnit för alltid - jag hittar inga ord för det. Det var nog helt enkelt Du.
Death is not extinguishing the light,
it is putting out the lamp because dawn has come.
- Rabindranath Tagore
Ditt ljus försvinner aldrig ur mitt hjärta.
Men något har försvunnit ur mitt liv. Fast tomrummet efter dig, Roobert Sebastian, är ett år senare inte längre tomt. På den platsen samsas tacksamheten över att ha fått möta dig och minnen (glada och ledsamma), med sorgen över att aldrig mer få eller ge den där kramen.
Seppo 1963-2008
/Emma
PS. T citerade dig i dag "Jag slår inte folk längre, jag slår dem bara med häpnad." DS
jag saknar dig.
Tänk att du dök upp i mitt liv. Tänk vad nära ögat att vi missat varandra.
Jag är så glad att jag fick träffa dig.
Du var klok och varm och kämpade.
Jag förstår nu vad du menade: "Emma, försök också de dåliga dagarna att hitta något att vara tacksam över, börja med en lilltå till exempel."
Det är där det är viktigast att kämpa, i mörkret. Och svårast.
Du kämpade.
Jag är tacksam att jag fick träffa dig. Och jag vet att du är på ett gott ställe nu.
Jag gråter bara när jag tänker på att jag aldrig mera kan få en kram av dig. Alltid när jag kom och gick fick jag en kram av dig. Det blir så påtagligt att något viktigt och riktigt försvunnit för alltid - jag hittar inga ord för det. Det var nog helt enkelt Du.
Death is not extinguishing the light,
it is putting out the lamp because dawn has come.
- Rabindranath Tagore
Ditt ljus försvinner aldrig ur mitt hjärta.
Men något har försvunnit ur mitt liv. Fast tomrummet efter dig, Roobert Sebastian, är ett år senare inte längre tomt. På den platsen samsas tacksamheten över att ha fått möta dig och minnen (glada och ledsamma), med sorgen över att aldrig mer få eller ge den där kramen.
Seppo 1963-2008
/Emma
PS. T citerade dig i dag "Jag slår inte folk längre, jag slår dem bara med häpnad." DS
tisdag 21 juli 2009
Jag är bra
Det känns skönt att kunna säga: jag är bra.
Jag är bra på att skriva. Jag är bra på att laga mat. Jag är bra på karate.
Utan att jämföra med andra.
Jag blir aldrig bättre för att någon annan är mindre bra. Jag mår inte bättre av att trycka ner någon annan och höja mig på någon annans bekostnad.
Att ständigt kommentera andra och jämföra är bara ett sätt att hålla distans och hänge sig åt illusionen att livet är uppdelat i "vi" och "dom".
Om jag är bra på att skriva och Du på att måla kan vi lysa som två solar bredvid varandra och sprida dubbelt så mycket ljus.
Om jag istället påpekar att Du inte kan skriva tar jag lyskraft ifrån Dig, kanske blir Du mörkret jag placerar Dig i, kanske blir Ditt mörker kvar långt efter att min sol slutat brinna.
Jag är bra. Alla andra också. Jag behöver inte ens veta på vad för att veta att det är så.
/Emma
Jag är bra på att skriva. Jag är bra på att laga mat. Jag är bra på karate.
Utan att jämföra med andra.
Jag blir aldrig bättre för att någon annan är mindre bra. Jag mår inte bättre av att trycka ner någon annan och höja mig på någon annans bekostnad.
Att ständigt kommentera andra och jämföra är bara ett sätt att hålla distans och hänge sig åt illusionen att livet är uppdelat i "vi" och "dom".
Om jag är bra på att skriva och Du på att måla kan vi lysa som två solar bredvid varandra och sprida dubbelt så mycket ljus.
Om jag istället påpekar att Du inte kan skriva tar jag lyskraft ifrån Dig, kanske blir Du mörkret jag placerar Dig i, kanske blir Ditt mörker kvar långt efter att min sol slutat brinna.
Jag är bra. Alla andra också. Jag behöver inte ens veta på vad för att veta att det är så.
/Emma
lördag 18 juli 2009
Lugnet...
...har infunnit sig efter en vecka i Piteå. Eller utanför, om jag ska vara petig, i en stuga i skogen.
Har som ingen lust å fara tillbaka till storstan.
Såg att Vi Mänskor också publicerat Karin Lentz recension som tidigare var i Skånskan. Sex recensioner alltså men publicerade i sju olika tidningar... ok, det är väl sex då ; )
Glad åt det är jag i alla fall. Att just min bok får uppmärksamhet är ju inte alls någon självklarhet.
Riktigt många tomater får jag också i min fönsterodling. Riktigt mycket har jag i livet att vara glad åt om jag tänker efter.
/Emma
Har som ingen lust å fara tillbaka till storstan.
Såg att Vi Mänskor också publicerat Karin Lentz recension som tidigare var i Skånskan. Sex recensioner alltså men publicerade i sju olika tidningar... ok, det är väl sex då ; )
Glad åt det är jag i alla fall. Att just min bok får uppmärksamhet är ju inte alls någon självklarhet.
Riktigt många tomater får jag också i min fönsterodling. Riktigt mycket har jag i livet att vara glad åt om jag tänker efter.
/Emma
tisdag 7 juli 2009
Recension 5 & 6
Fanns i nummer 25/2009 av Arbetaren Zenit och i lördags (4/7) i Aftonbladet. Tyvärr hittar jag inte detta på nätet.
Med ett visst mått av axelont har jag heller inte möjlighet att skriva av dem just nu. Så jag väntar helt enkelt på att mitt flitiga förlag ska lägga ut dem och att jag sedan länkar dit...
Men lita inte på recensenter - läs själv. Beställ på www.trombone.se där övriga recensioner också finns samlade.
/Emma
Med ett visst mått av axelont har jag heller inte möjlighet att skriva av dem just nu. Så jag väntar helt enkelt på att mitt flitiga förlag ska lägga ut dem och att jag sedan länkar dit...
Men lita inte på recensenter - läs själv. Beställ på www.trombone.se där övriga recensioner också finns samlade.
/Emma
måndag 6 juli 2009
Vara i himlen
Har Du varit på Runsa fornborg i Upplands Väsby?
Det är så vackert. Och håller så mycket magi.
När man har gått förbi skeppssättningen, genom ängen, uppför steniga stigen och till klippkanten... där är man.
Jag låg på berget och tittade ut. Högt över skogen, bara himlen. En varm, molnig dag när evigheten viskar... "du är som molnen, obeständiga, föränderliga, förunderliga, ingenting - och ändå en omistlig del av allt."
Jag förstod sedan, sent på kvällen varför det här livet ska vara viktigt för mig. Därför att när det är över kan jag inte vara till hjälp, nytta eller glädje för någon som är här nu.
/Emma
Det är så vackert. Och håller så mycket magi.
När man har gått förbi skeppssättningen, genom ängen, uppför steniga stigen och till klippkanten... där är man.
Jag låg på berget och tittade ut. Högt över skogen, bara himlen. En varm, molnig dag när evigheten viskar... "du är som molnen, obeständiga, föränderliga, förunderliga, ingenting - och ändå en omistlig del av allt."
Jag förstod sedan, sent på kvällen varför det här livet ska vara viktigt för mig. Därför att när det är över kan jag inte vara till hjälp, nytta eller glädje för någon som är här nu.
/Emma
torsdag 2 juli 2009
Rebecka has left the building
Jag funderade lite. På recensionerna. På de recensenter som efterlyser vrede.
Varför är Rebecka inte arg?
Kanske tar jag en liten avstickare till Rebecka-land i alla fall... och frågar henne. Alltså så tänkte jag, skickade ett mail och fick ett ganska trött svar.
"Vaddå arg?
Jag har alltid varit lite annorlunda. Alltid gjort konstiga saker. Alltid dåliga val. Och fått veta att det har varit mitt fel. Så jag har hållit käft och tagit konsekvenserna.
Ska jag vara arg på någon som tafsar på mig för att jag själv valt ett sånt jobb? Kan man vara arg på någon för att man låter dem våldta en?
Jag har valt själv. Jag har tagit konsekvenserna själv. Jag kunde inte vara arg i ett liv där allt var mitt eget fel.
Jag är inte arg nu heller. Fast jag förstår efter terapin att jag inte hade något annat val än att göra mina dåliga val.
Jag kan förstå och förlåta alla som "hjälpte" mig till den jag var. Jag kan förstå mig själv också. Men räntan på skulden av skam är svinhög, tro mig, och även om jag vet att jag delar den med många är det mig jag inte kan förlåta. Ännu.
Så dra nu åt helvete.
Jag går vidare och låter "det där" flyta in i dimman. Mina avbetalningar är i alla fall inte till någon författare och inte till någon läsande allmänhet."
Amen.
Kanske vore det lättare som läsare om Rebecka tog ställning i boken.
Kanske måste man uppbåda styrka själv, när någon annan inte kan.
/Emma
Varför är Rebecka inte arg?
Kanske tar jag en liten avstickare till Rebecka-land i alla fall... och frågar henne. Alltså så tänkte jag, skickade ett mail och fick ett ganska trött svar.
"Vaddå arg?
Jag har alltid varit lite annorlunda. Alltid gjort konstiga saker. Alltid dåliga val. Och fått veta att det har varit mitt fel. Så jag har hållit käft och tagit konsekvenserna.
Ska jag vara arg på någon som tafsar på mig för att jag själv valt ett sånt jobb? Kan man vara arg på någon för att man låter dem våldta en?
Jag har valt själv. Jag har tagit konsekvenserna själv. Jag kunde inte vara arg i ett liv där allt var mitt eget fel.
Jag är inte arg nu heller. Fast jag förstår efter terapin att jag inte hade något annat val än att göra mina dåliga val.
Jag kan förstå och förlåta alla som "hjälpte" mig till den jag var. Jag kan förstå mig själv också. Men räntan på skulden av skam är svinhög, tro mig, och även om jag vet att jag delar den med många är det mig jag inte kan förlåta. Ännu.
Så dra nu åt helvete.
Jag går vidare och låter "det där" flyta in i dimman. Mina avbetalningar är i alla fall inte till någon författare och inte till någon läsande allmänhet."
Amen.
Kanske vore det lättare som läsare om Rebecka tog ställning i boken.
Kanske måste man uppbåda styrka själv, när någon annan inte kan.
/Emma
fredag 26 juni 2009
Lätta äppelkakan
6-8 portioner.
2 ägg
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
1 knivsudd bakpulver
ca 2 äpplen
2 msk kanel + 2 msk strösocker (drygt ; )
50 g kallt smör
ca 1/2 dl pärlsocker
Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en rund form, ca 24 cm i diameter.
Vispa äggen med sockret till ett luftigt skum. Vänd i vetemjölet blandat med bakpulver och häll smeten i formen.
Skala och kärna ur äpplena och skär dem i tunna klyftor. Vänd dem i kanelsocker och stick sedan ner dem i smeten och hyva över kallt smör. Strö över pärlsocker och grädda mitt i ugnen i ca 30 minuter.
Servera med glass eller vaniljsås.
/Emma
2 ägg
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
1 knivsudd bakpulver
ca 2 äpplen
2 msk kanel + 2 msk strösocker (drygt ; )
50 g kallt smör
ca 1/2 dl pärlsocker
Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en rund form, ca 24 cm i diameter.
Vispa äggen med sockret till ett luftigt skum. Vänd i vetemjölet blandat med bakpulver och häll smeten i formen.
Skala och kärna ur äpplena och skär dem i tunna klyftor. Vänd dem i kanelsocker och stick sedan ner dem i smeten och hyva över kallt smör. Strö över pärlsocker och grädda mitt i ugnen i ca 30 minuter.
Servera med glass eller vaniljsås.
/Emma
Inga fler Rebecka
Det var ingen bra grej för henne, det där livet. Föga konstruktivt. Ganska tomt.
Inget att rekommendera för andra unga kvinnor.
Ibland kan lite omtanke snitsla banan åt ett annat håll...
Att ta hand om den där fulla tjejen istället för att utnyttja tillfället.
Att inte applådera en 18-årig tjej som kan supa ikapp med 35-åriga män.
Att inte döma den vars ryggsäck man inte burit på och inget vet om.
Om du är en vän eller föräldrer, be om hjälp när du inte vet vad du ska göra.
Om du är Rebecka, tänk på att livet kan vara bra och att du har rätt att må bra. Du är värd det.
/Emma
Inget att rekommendera för andra unga kvinnor.
Ibland kan lite omtanke snitsla banan åt ett annat håll...
Att ta hand om den där fulla tjejen istället för att utnyttja tillfället.
Att inte applådera en 18-årig tjej som kan supa ikapp med 35-åriga män.
Att inte döma den vars ryggsäck man inte burit på och inget vet om.
Om du är en vän eller föräldrer, be om hjälp när du inte vet vad du ska göra.
Om du är Rebecka, tänk på att livet kan vara bra och att du har rätt att må bra. Du är värd det.
/Emma
måndag 22 juni 2009
Tips till rökare
För de som inte redan praktiserar detta: när du rökt ciggen, släck den ordentligt mot marken eller skosulan och släng den sedan i en papperskorg.
Om jag satt på en parkbänk och åt karameller i papper och slängde varje papper på marken skulle säkert folk reagera eftersom det inte är ok - det är inte ok att skräpa ner med fimpar heller.
De går nämligen inte upp i rök (förlåt ; ) det kommer en annan människa och städar trottoaren eller parken efter dig - borde du inte plocka upp efter dig själv?
Ett litet barn som äter en fimp kan dö.
Är du i en park med långt till papperskorgen så ha en liten ask eller påse med dig - hundägare plockar bajs, rökare kan ta med sina egna fimpar.
Ett enkelt sätt att göra världen lite vackrare.
/Emma
Om jag satt på en parkbänk och åt karameller i papper och slängde varje papper på marken skulle säkert folk reagera eftersom det inte är ok - det är inte ok att skräpa ner med fimpar heller.
De går nämligen inte upp i rök (förlåt ; ) det kommer en annan människa och städar trottoaren eller parken efter dig - borde du inte plocka upp efter dig själv?
Ett litet barn som äter en fimp kan dö.
Är du i en park med långt till papperskorgen så ha en liten ask eller påse med dig - hundägare plockar bajs, rökare kan ta med sina egna fimpar.
Ett enkelt sätt att göra världen lite vackrare.
/Emma
fredag 19 juni 2009
Midsommar
Efter jobbet idag tog jag en joggingtur. Fåglarna sjöng överallt i skogen och det kom ett vackert regn över grönskan och mig. Det doftade... sommar. Midsommar.
För på söndag är det sommarsolståndet och det firar vi i dag. Växandet, livet, det heliga bröllopet mellan Gudinnan och Guden som får världen att gå vidare i sitt kretslopp.
Mötet mellan den feminina och den maskulina principen, inom och utanför oss, fruktbarheten som får nya idéer att spira, nytt mod att komma till oss och även ljuvliga människobarn.
Livets höjdpunkt firar vi.
Enligt urgammal sed.
Redan för femtusen år sedan på Orkneyöarna hade stenåldersfolket som levde där sommarsolståndet och vintersolståndet i sin "kalender". Bara en dag om året skiner solen in i deras gamla gravkammare, det är på vintersolståndet.
Men min vilda gissning gör gällande att de firade livet på sommarsolståndet som vi...
Jag jobbar mina 12-timmarspass på lördag och söndag men efter det tar jag nog barnet i handen och åker till sjön. Där offrar vi något till Gudinnan och Guden.
Jag kommer att tacka för allt vi har och be dem fullfölja sitt bröllop, så att vi kan bärga frukterna innan hösten, vila i vinterns gnistrande kyla och känna hjärtat glädjas åt de första vårtecknen igen nästa år...
Barnet kanske ber om mer glass. Och det som kommer från hjärtat brukar inte passera ohört.
Så jag önskar Dig en ljus framtid,
att Du får ge mycket kärlek och ta emot trefalt mer.
Glad midsommar!
/Emma
För på söndag är det sommarsolståndet och det firar vi i dag. Växandet, livet, det heliga bröllopet mellan Gudinnan och Guden som får världen att gå vidare i sitt kretslopp.
Mötet mellan den feminina och den maskulina principen, inom och utanför oss, fruktbarheten som får nya idéer att spira, nytt mod att komma till oss och även ljuvliga människobarn.
Livets höjdpunkt firar vi.
Enligt urgammal sed.
Redan för femtusen år sedan på Orkneyöarna hade stenåldersfolket som levde där sommarsolståndet och vintersolståndet i sin "kalender". Bara en dag om året skiner solen in i deras gamla gravkammare, det är på vintersolståndet.
Men min vilda gissning gör gällande att de firade livet på sommarsolståndet som vi...
Jag jobbar mina 12-timmarspass på lördag och söndag men efter det tar jag nog barnet i handen och åker till sjön. Där offrar vi något till Gudinnan och Guden.
Jag kommer att tacka för allt vi har och be dem fullfölja sitt bröllop, så att vi kan bärga frukterna innan hösten, vila i vinterns gnistrande kyla och känna hjärtat glädjas åt de första vårtecknen igen nästa år...
Barnet kanske ber om mer glass. Och det som kommer från hjärtat brukar inte passera ohört.
Så jag önskar Dig en ljus framtid,
att Du får ge mycket kärlek och ta emot trefalt mer.
Glad midsommar!
/Emma
måndag 15 juni 2009
"Gud finns nog inte"
Humanisternas kampanj uppmärksammas i dagens Nerikes Allehanda och i en krönika i Dagens Nyheter.
Själv tyckte jag nog att den var ointressant. Den verkar handla om de stora världsreligionerna - och även om jag högaktar deras grundläggande värderingar i kärleksbudskapet tillhör jag ingen av dem.
Jag är ju hedning. Har hämtat många nyttiga kunskaper från buddismen förvisso men söker mig framåt på den andliga krigarens väg.
Jag delar med många som inte skulle kalla sig andliga känslan för naturen. Att se björklöven spricka ut, tussilagon komma... Eller den klarblå himlen en gnistrande kall vinterdag. Kraften i åskan som går när regnet piskar rutorna - för mig handlar det om mera än fysik.
Att vila i ett ickeintellektuellt tillstånd av samhörighet med något större.
Humanisterna säger "mindre än 20% av svenskarna är religiösa" - men jag tror att det är en definitionsfråga. Att man inte öppet tillhör en av de stora världsreligionerna betyder inte att man saknar en andlig dimension i sitt liv.
Att lämna gröt till tomten eller en kaka till småfolket i skogen lämnar i alla fall dörren till något annat på glänt - kanske behöver man inte teoretisera allt.
/Emma
Själv tyckte jag nog att den var ointressant. Den verkar handla om de stora världsreligionerna - och även om jag högaktar deras grundläggande värderingar i kärleksbudskapet tillhör jag ingen av dem.
Jag är ju hedning. Har hämtat många nyttiga kunskaper från buddismen förvisso men söker mig framåt på den andliga krigarens väg.
Jag delar med många som inte skulle kalla sig andliga känslan för naturen. Att se björklöven spricka ut, tussilagon komma... Eller den klarblå himlen en gnistrande kall vinterdag. Kraften i åskan som går när regnet piskar rutorna - för mig handlar det om mera än fysik.
Att vila i ett ickeintellektuellt tillstånd av samhörighet med något större.
Humanisterna säger "mindre än 20% av svenskarna är religiösa" - men jag tror att det är en definitionsfråga. Att man inte öppet tillhör en av de stora världsreligionerna betyder inte att man saknar en andlig dimension i sitt liv.
Att lämna gröt till tomten eller en kaka till småfolket i skogen lämnar i alla fall dörren till något annat på glänt - kanske behöver man inte teoretisera allt.
/Emma
onsdag 10 juni 2009
Torsten Andersson död
DN tisdag 2:a juni:
Konstnären Torsten Andersson har avlidit. Han skulle ha fyllt 83 år den 6:e juni.
Förra året i samband med att han vann Carnegie Art Award klippte jag ut en intervju med honom.
Vad driver dig som konstnär?
- Det kan jag inte svara på, men behållningen av jobbet är mest av psykologisk karaktär. Besatthet botar ångest, det är svårare att inte arbeta.
- Men nu för tiden krävs starka känslor för att uttrycksbehovet ska bli till målningar. Jag kan inte längre bara tycka om solen, utan måste dyrka den, säger Torsten Andersson.
Yeah, tänkte jag, så är det. Den mannen skulle jag vilja träffa, få vara i hans ateljé en stund... men vet aldrig vad man kan upptäcka om man får vara tyst med någon ett tag.
Så blev den stunden aldrig av. Och jag ångrar att jag aldrig ens försökte få den till stånd.
S sa: säg till dem du älskar att du gör det så ofta du kommer åt.
Halvt lyckades jag där, med att säga hur han nådde mig.
I eftertankens kranka blekhet tänker jag - om jag vetat att han skulle dö skulle jag ha sagt så mycket mer.
Den där döden... själv tycker jag att den kan vara en trösterik tanke i svåra stunder. Men när andra dör verkar jag ändå överraskad. Och överraskad kan jag fortsätta bli men jag vill aldrig mer bli det med bismaken av att en chans till något viktigt gått förlorad.
/Emma
Konstnären Torsten Andersson har avlidit. Han skulle ha fyllt 83 år den 6:e juni.
Förra året i samband med att han vann Carnegie Art Award klippte jag ut en intervju med honom.
Vad driver dig som konstnär?
- Det kan jag inte svara på, men behållningen av jobbet är mest av psykologisk karaktär. Besatthet botar ångest, det är svårare att inte arbeta.
- Men nu för tiden krävs starka känslor för att uttrycksbehovet ska bli till målningar. Jag kan inte längre bara tycka om solen, utan måste dyrka den, säger Torsten Andersson.
Yeah, tänkte jag, så är det. Den mannen skulle jag vilja träffa, få vara i hans ateljé en stund... men vet aldrig vad man kan upptäcka om man får vara tyst med någon ett tag.
Så blev den stunden aldrig av. Och jag ångrar att jag aldrig ens försökte få den till stånd.
S sa: säg till dem du älskar att du gör det så ofta du kommer åt.
Halvt lyckades jag där, med att säga hur han nådde mig.
I eftertankens kranka blekhet tänker jag - om jag vetat att han skulle dö skulle jag ha sagt så mycket mer.
Den där döden... själv tycker jag att den kan vara en trösterik tanke i svåra stunder. Men när andra dör verkar jag ändå överraskad. Och överraskad kan jag fortsätta bli men jag vill aldrig mer bli det med bismaken av att en chans till något viktigt gått förlorad.
/Emma
tisdag 9 juni 2009
Karma - hur lever jag mitt liv?
Jag läste i den Tibetanska livs-och dödsboken om hur man kan missförstå karma.
Att man kan gå förbi någon som lider och bara säga: det är hans eller hennes karma att lida.
Men tänk om själva poängen var att mitt karma var att hjälpa den personen...
Diskuterade orättvisor med en kollega på jobbet. Han pekade på orättvisan i att den som skött sig hela sitt liv, kommit i tid och stretat på jobbet, tagit hand om familjen och sparat en slant, vid en fabriksnedläggning får mindre stöd än den som haft samma jobb men slösat, supit och varit en odräglig j-vel. Eftersom man måste göra av med det man sparat först innan man får exempelvis socialbidrag eller bostadsbidrag.
Vad är rättvisan i det, frågar han, vad är meningen med att sköta sig?
Och jag tänker, det är själva livet som är belöningen. Sättet man lever, tillfredsställelsen under vägen när man vet att man gör sitt bästa och anstränger sig att vara vänlig.
Att lägga sig på kvällen och med ro i sinnet tänka gott om folk, och veta att de tänker gott om en tillbaka. Att vara trygg i vissheten att man valt en väg genom livet som man tror på.
Det är livet här och nu som är belöningen, rättvisan ligger i att den som strävar efter gott har så mycket närmare till sinnesfrid och lycka än den som inte bryr sig om andra.
Även om jag inte kan hjälpa, ger det mig så mycket större tillfredsställelse att försöka än att bara gå förbi den som har det svårt. Det känns bättre i hjärtat.
/Emma
Att man kan gå förbi någon som lider och bara säga: det är hans eller hennes karma att lida.
Men tänk om själva poängen var att mitt karma var att hjälpa den personen...
Diskuterade orättvisor med en kollega på jobbet. Han pekade på orättvisan i att den som skött sig hela sitt liv, kommit i tid och stretat på jobbet, tagit hand om familjen och sparat en slant, vid en fabriksnedläggning får mindre stöd än den som haft samma jobb men slösat, supit och varit en odräglig j-vel. Eftersom man måste göra av med det man sparat först innan man får exempelvis socialbidrag eller bostadsbidrag.
Vad är rättvisan i det, frågar han, vad är meningen med att sköta sig?
Och jag tänker, det är själva livet som är belöningen. Sättet man lever, tillfredsställelsen under vägen när man vet att man gör sitt bästa och anstränger sig att vara vänlig.
Att lägga sig på kvällen och med ro i sinnet tänka gott om folk, och veta att de tänker gott om en tillbaka. Att vara trygg i vissheten att man valt en väg genom livet som man tror på.
Det är livet här och nu som är belöningen, rättvisan ligger i att den som strävar efter gott har så mycket närmare till sinnesfrid och lycka än den som inte bryr sig om andra.
Även om jag inte kan hjälpa, ger det mig så mycket större tillfredsställelse att försöka än att bara gå förbi den som har det svårt. Det känns bättre i hjärtat.
/Emma
lördag 6 juni 2009
Jag skriver kärleksbrev
Jag skriver kärleksbrev till min man.
Jag skriver kärleksbrev till honom som jag vill dela livet med.
Till honom som inte definierar mig som det ena eller andra utan låter hela mig vara med.
Jag skriver kärleksbrev till mannen som vågar älska mig.
Jag skriver kärleksbrev för att jag också vågar älska. Och jag älskar dig för allt du vill och drömmer om, inte bara för den du är. Jag älskar dig för allt du bär ett frö till och som jag inte har en aning om hur det blir. Jag behöver inte veta. Jag litar på livet när vi är tillsammans.
Jag skriver kärleksbrev till min man.
Jag skriver kärleksbrev eftersom han får mig att känna mig älskad. På riktigt.
/Emma
Jag skriver kärleksbrev till honom som jag vill dela livet med.
Till honom som inte definierar mig som det ena eller andra utan låter hela mig vara med.
Jag skriver kärleksbrev till mannen som vågar älska mig.
Jag skriver kärleksbrev för att jag också vågar älska. Och jag älskar dig för allt du vill och drömmer om, inte bara för den du är. Jag älskar dig för allt du bär ett frö till och som jag inte har en aning om hur det blir. Jag behöver inte veta. Jag litar på livet när vi är tillsammans.
Jag skriver kärleksbrev till min man.
Jag skriver kärleksbrev eftersom han får mig att känna mig älskad. På riktigt.
/Emma
onsdag 3 juni 2009
Mitt ansvar & ditt
Det är betydligt mycket bättre att vara medveten om en enda brist hos sig själv än om tusen brister hos någon annan.
För när bristen finns hos en själv har man möjlighet att rätta till den.
Dalai Lama
/Emma
För när bristen finns hos en själv har man möjlighet att rätta till den.
Dalai Lama
/Emma
måndag 1 juni 2009
Recension nr 4
Om det nu är rätt ordning låter jag vara osagt, men från Skånskan den 29:e maj:
http://www.skd.se/article/20090529/NOJE/176325419
"Tomhet och tristess"... boken flyter ifrån mig. Jag skriver vidare och flyttar mig steg för steg från tomheten. Och jag har inte för avsikt att gå dit och utforska den igen.
/Emma
http://www.skd.se/article/20090529/NOJE/176325419
"Tomhet och tristess"... boken flyter ifrån mig. Jag skriver vidare och flyttar mig steg för steg från tomheten. Och jag har inte för avsikt att gå dit och utforska den igen.
/Emma
Recension nr 3
Ur BTJ-häftet nr 11 2009:
"Att arbeta som stripteasedansös i Stockholm är långt ifrån glamoröst, inga jobbförmåner så långt ögat når, möjligtvis fri sprit efter stängning med risk för att däcka på klubben och inte veta vad som har hänt när man vaknar upp igen. Välbetalt är det inte heller, med en månadslön som ett studielån, inklusive dricks, kommer man inte långt. Det är en slitsam tillvaro som huvudkaraktären lever i, och när hennes kollega och tillika inneboende går över till porrfilmsbranschen bestämmer hon sig för att försöka lägga av med att jobba på klubben och starta sitt riktiga liv. Men spriten, de snabba pengarna och de snabba kickarna lockar och pockar. Språkhanteringen är lika rå som innehållet. Emma Helgessons debut är en rak redogörelse för hur det kan vara att vara en del av Sveriges sexindustri och om att ha önskedrömmar om att åtminstone någon gång få sova ordentligt."
-Sara Sivre
Så om du inte redan köpt boken via nätbokhandlarna eller http://www.trombone.se/ - spring till biblioteket och säg att de verkligen borde ta in en bok det står om btj-häfte nr 11 ; )
/Emma
"Att arbeta som stripteasedansös i Stockholm är långt ifrån glamoröst, inga jobbförmåner så långt ögat når, möjligtvis fri sprit efter stängning med risk för att däcka på klubben och inte veta vad som har hänt när man vaknar upp igen. Välbetalt är det inte heller, med en månadslön som ett studielån, inklusive dricks, kommer man inte långt. Det är en slitsam tillvaro som huvudkaraktären lever i, och när hennes kollega och tillika inneboende går över till porrfilmsbranschen bestämmer hon sig för att försöka lägga av med att jobba på klubben och starta sitt riktiga liv. Men spriten, de snabba pengarna och de snabba kickarna lockar och pockar. Språkhanteringen är lika rå som innehållet. Emma Helgessons debut är en rak redogörelse för hur det kan vara att vara en del av Sveriges sexindustri och om att ha önskedrömmar om att åtminstone någon gång få sova ordentligt."
-Sara Sivre
Så om du inte redan köpt boken via nätbokhandlarna eller http://www.trombone.se/ - spring till biblioteket och säg att de verkligen borde ta in en bok det står om btj-häfte nr 11 ; )
/Emma
lördag 30 maj 2009
Hur kallt är Sverige?
Skyll dig själv-filosofin verkar ha slagit igenom på bred front i landet.
Jag talade med en kvinna som arbetar på prostitutionsenheten. Hon talar aldrig om var hon arbetar när hon möter nya människor - eftersom hon inte orkar förklara varje gång varför människor som farit illa har rätt att få hjälp.
På boendet för hemlösa missbrukare där jag arbetar hörde jag senast i går av två anställda att de inte heller säger vad de arbetar med. De orkar inte heller förklara varför våra mest utsatta ska ha rätt till tak över huvudet.
Hur är det med empatin? Hur är det med solidariteten utanför de egna leden?
Många vill alltså inte ens tala om att de arbetar för sina utsatta medmänniskor längre - eftersom de måste förklara för folk varför våra skattepengar går till människor som får "skylla sig själva".
Alla kan nu inte ha samma åsikt men vad hände med respekten för samtalspartnern? Att ställa en person som ansvarig för hur samhället fungerar på ett uppenbarligen konfrontativt och aggressivt sätt känns inte konstruktivt. Men kanske får den som valt ett sådant yrke också "skylla sig själv"?
Sköt dig själv och trampa på andra - har Sverige blivit så kallt?
Fast det var 25 + i dag på Ängbybadet...
/Emma
Jag talade med en kvinna som arbetar på prostitutionsenheten. Hon talar aldrig om var hon arbetar när hon möter nya människor - eftersom hon inte orkar förklara varje gång varför människor som farit illa har rätt att få hjälp.
På boendet för hemlösa missbrukare där jag arbetar hörde jag senast i går av två anställda att de inte heller säger vad de arbetar med. De orkar inte heller förklara varför våra mest utsatta ska ha rätt till tak över huvudet.
Hur är det med empatin? Hur är det med solidariteten utanför de egna leden?
Många vill alltså inte ens tala om att de arbetar för sina utsatta medmänniskor längre - eftersom de måste förklara för folk varför våra skattepengar går till människor som får "skylla sig själva".
Alla kan nu inte ha samma åsikt men vad hände med respekten för samtalspartnern? Att ställa en person som ansvarig för hur samhället fungerar på ett uppenbarligen konfrontativt och aggressivt sätt känns inte konstruktivt. Men kanske får den som valt ett sådant yrke också "skylla sig själv"?
Sköt dig själv och trampa på andra - har Sverige blivit så kallt?
Fast det var 25 + i dag på Ängbybadet...
/Emma
torsdag 28 maj 2009
Andra recensionen
Tidningen Kulturen skriver här:
http://tidningenkulturen.se/index.php/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/4488-litteratur-emma-helgesson-sa-mycket-stolthet-man-har-rad-med
...fast jag läser nog slutet lite öppnare än så... - men kul med en recension förstås!
/Emma
http://tidningenkulturen.se/index.php/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/4488-litteratur-emma-helgesson-sa-mycket-stolthet-man-har-rad-med
...fast jag läser nog slutet lite öppnare än så... - men kul med en recension förstås!
/Emma
onsdag 27 maj 2009
Goda nyheter under det senaste dygnet
Planeten fortsatte att vrida sig runt sin axel som vanligt, med resultat att solen gick upp överallt på jorden.
Miljarder fåglar sjöng och ett oändligt antal blommor blommade.
Jorden välsignades med minst 340 00 helt nya ljuvliga människobarn.
Intelligenta, kärleksfulla och mycket modiga handlingar utfördes varje sekund någonstans på planeten.
Miljarder människor avstod från att säga eller gör något elakt.
Miljoner nya, verkligt bra idéer kläcktes.
Och miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt, rörde med ömhet vid varandra, älskade livet någon stund och vägrade att ge upp.
/Emma
Miljarder fåglar sjöng och ett oändligt antal blommor blommade.
Jorden välsignades med minst 340 00 helt nya ljuvliga människobarn.
Intelligenta, kärleksfulla och mycket modiga handlingar utfördes varje sekund någonstans på planeten.
Miljarder människor avstod från att säga eller gör något elakt.
Miljoner nya, verkligt bra idéer kläcktes.
Och miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt, rörde med ömhet vid varandra, älskade livet någon stund och vägrade att ge upp.
/Emma
måndag 25 maj 2009
Fint folk
Jag hade en liten födelsedagsfest. Och det slog mig: vad mycket trevligt folk det finns - i min bekantskapskrets dessutom!
Vad många omtänksamma, intressanta, roliga och snälla människor det finns.
Som får livet att flyta på, jobbet att fungera och är kärleksfulla mot sina barn. Som orkar lyssna och vågar bli lyssnade på. Människor med varma hjärtan.
I sanning fint folk.
/Emma
Vad många omtänksamma, intressanta, roliga och snälla människor det finns.
Som får livet att flyta på, jobbet att fungera och är kärleksfulla mot sina barn. Som orkar lyssna och vågar bli lyssnade på. Människor med varma hjärtan.
I sanning fint folk.
/Emma
lördag 23 maj 2009
Allt är inte som det varit
Förut (ett mycket glidande begrepp) skulle man kämpa på i alla väder.
Förut skulle man inte klaga.
Förut skulle man stå ut.
Förut skulle man klara sig själv.
Och det som inte dödar härdar... eller?
Nej, det som inte dödar dig kan lämna dig bitter och skadskjuten också.
Nu för tiden väljer vi våra strider och kämpar bara för det som är sant i hjärtat.
Nu för tiden påtalar vi felaktigheter och ändrar dem.
Nu för tiden står vi inte ut - vi lever.
Nu för tiden ber vi om hjälp och hjälper gärna andra.
Rädslan för hur saker ska vara och vad folk ska säga och tänk om jag misslyckas är inte konstruktiv, den är ett fängelse.
Jag vill våga vara mig, med fel och brister och i alla min mänsklighet. Vågar jag låta mig vara mig så vågar jag också låta dig vara dig.
Jag har många spännande möten att se fram emot, om jag är tillräckligt modig och stark för att bara vara jag.
/Emma
Förut skulle man inte klaga.
Förut skulle man stå ut.
Förut skulle man klara sig själv.
Och det som inte dödar härdar... eller?
Nej, det som inte dödar dig kan lämna dig bitter och skadskjuten också.
Nu för tiden väljer vi våra strider och kämpar bara för det som är sant i hjärtat.
Nu för tiden påtalar vi felaktigheter och ändrar dem.
Nu för tiden står vi inte ut - vi lever.
Nu för tiden ber vi om hjälp och hjälper gärna andra.
Rädslan för hur saker ska vara och vad folk ska säga och tänk om jag misslyckas är inte konstruktiv, den är ett fängelse.
Jag vill våga vara mig, med fel och brister och i alla min mänsklighet. Vågar jag låta mig vara mig så vågar jag också låta dig vara dig.
Jag har många spännande möten att se fram emot, om jag är tillräckligt modig och stark för att bara vara jag.
/Emma
måndag 18 maj 2009
Sockerkaka
75 g smör
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3 ägg
2 dl socker
1 1/2 dl mjölk
smör och ströbröd till formen
ugn 175 grader
Smörj och bröa en form som rymmer minst 1,2 liter. Smält smöret. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Vispa ägg och socker fluffigt med elvisp. Sikta ner mjölblandningen pö om pö tillsammans med smöret och mjölken och vispa försiktigt ihop till en jämn smet med handvisp. Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader drygt 40 minuter. Vänd kakan uppochner på ett bakplåtspapper eller ugnsgaller, låt svalna ett par minuter och lossa sedan formen.
Recept från Sockerkakor av Mia Öhrn & Claes Karlsson. Men det går finfint utan att sikta mjölet och elvispen duger också hela vägen...
/Emma
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3 ägg
2 dl socker
1 1/2 dl mjölk
smör och ströbröd till formen
ugn 175 grader
Smörj och bröa en form som rymmer minst 1,2 liter. Smält smöret. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Vispa ägg och socker fluffigt med elvisp. Sikta ner mjölblandningen pö om pö tillsammans med smöret och mjölken och vispa försiktigt ihop till en jämn smet med handvisp. Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader drygt 40 minuter. Vänd kakan uppochner på ett bakplåtspapper eller ugnsgaller, låt svalna ett par minuter och lossa sedan formen.
Recept från Sockerkakor av Mia Öhrn & Claes Karlsson. Men det går finfint utan att sikta mjölet och elvispen duger också hela vägen...
/Emma
söndag 17 maj 2009
Känner du Rebecka?
Eller delar du erfarenheter med Rebecka och mår dåligt av det?
Om du eller någon du känner har problem relaterade till prostitution eller prostitutionsliknande verksamhet finns hjälp hos prostitutionsenheterna i Stockholm (tidsbeställning för gynekologi, stödsamtal & psykiatiker:08-668 69 87), Göteborg och Malmö.
Det finns också ett nätverk som heter PRIS (prostituerades revansch i samhället) bildat av tjejer/kvinnor med egen erfarenhet, du kan maila dem på nätverketpris@gmail.com för att höra hur de kommit vidare.
/Emma
Om du eller någon du känner har problem relaterade till prostitution eller prostitutionsliknande verksamhet finns hjälp hos prostitutionsenheterna i Stockholm (tidsbeställning för gynekologi, stödsamtal & psykiatiker:08-668 69 87), Göteborg och Malmö.
Det finns också ett nätverk som heter PRIS (prostituerades revansch i samhället) bildat av tjejer/kvinnor med egen erfarenhet, du kan maila dem på nätverketpris@gmail.com för att höra hur de kommit vidare.
/Emma
fredag 15 maj 2009
"Självbiografi i fem kapitel"
1, Jag går längs gatan.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar ner.
Jag är förlorad... hoppet är ute.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen upp.
2, Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas inte se det.
Jag ramlar ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats.
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att ta mig upp.
3, Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar ändå ner... det har blivit en vana.
Jag håller ögonen öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag tar mig upp omedelbart.
4, Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag går runt det.
5, Jag går längs en annan gata.
Står bl a att läsa i Den tibetanska livs- och dödsboken. Sogyal Rinpoche.
/Emma
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar ner.
Jag är förlorad... hoppet är ute.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen upp.
2, Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas inte se det.
Jag ramlar ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats.
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att ta mig upp.
3, Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar ändå ner... det har blivit en vana.
Jag håller ögonen öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag tar mig upp omedelbart.
4, Jag går längs samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag går runt det.
5, Jag går längs en annan gata.
Står bl a att läsa i Den tibetanska livs- och dödsboken. Sogyal Rinpoche.
/Emma
onsdag 13 maj 2009
Den här livstiden
"Den här livstiden har vi använt väl om vi minskat vår själviskhet en smula och ökat vår medkänsla med andra en smula."
Yes (som Bruno K skulle sagt med knuten näve).
Alla behöver kärlek, människokärlek. Om man inte får kärlek är det lätt att tro att man inte är värd att älska. Om man inte tror att man är värd att älska är det lätt hänt att man ser sig som en mindre värd människa - kanske till och med lite mindre människa.
Om någon gör mig illa och jag har svårt att känna medkänsla, människokärlek till den personen så hoppas jag att någon annan kan göra det.
Jag hoppas att ingen ska behöva vara i farozonen för att glömma att de är människor. För vad har vi skapat då?
Någon gång för länge sedan satt jag på krogen med några väninnor och diskuterade en våldtäkt det stått om i tidningarna.
Hur en flicka, som vi, blivit utsatt. Hur vi identifierade oss med henne och hade medkänsla med henne som var vår syster.
Jag funderade högt och sa: Om hon är vår syster - borde inte han vara vår bror? Om alla kvinnor är våra systrar, är inte alla män våra bröder?
Men så var det ju naturligtvis inte...
Fast jag tänker, om det verkligen varit en bror till mig, hade jag vänt honom ryggen? Och vad hade vi vunnit på det?
Någon måste alltid finnas där för var och en av oss. Någon med en gnutta kärlek som låter oss veta att vi är människor.
Ja, jag säger för alla. Även om det finns de som är svåra att mäkta med. Men de är också människor. Och jag hoppas att det finns någon där för dem.
Man kan nämligen aldrig förlora på att ge människokärlek. Förvisso ska man inte vara naiv, låta sig utnyttjas eller manipuleras - men att ge medkänsla har inga kända bieffeker.
Det värsta som kan hända är att den inte når in, men inte heller det är så illa att det inte är värt att försöka. Att få ge har ett värde i sig.
De bra dagarna när jag kan känna människokärlek och förståelse för mina medmänniskor är jag osårbar. De dåliga dagarna behöver jag någon som ger mig kärlek och förståelse.
Deal?
/Emma
Ja ja, citatet var Dalai Lama ; )
Yes (som Bruno K skulle sagt med knuten näve).
Alla behöver kärlek, människokärlek. Om man inte får kärlek är det lätt att tro att man inte är värd att älska. Om man inte tror att man är värd att älska är det lätt hänt att man ser sig som en mindre värd människa - kanske till och med lite mindre människa.
Om någon gör mig illa och jag har svårt att känna medkänsla, människokärlek till den personen så hoppas jag att någon annan kan göra det.
Jag hoppas att ingen ska behöva vara i farozonen för att glömma att de är människor. För vad har vi skapat då?
Någon gång för länge sedan satt jag på krogen med några väninnor och diskuterade en våldtäkt det stått om i tidningarna.
Hur en flicka, som vi, blivit utsatt. Hur vi identifierade oss med henne och hade medkänsla med henne som var vår syster.
Jag funderade högt och sa: Om hon är vår syster - borde inte han vara vår bror? Om alla kvinnor är våra systrar, är inte alla män våra bröder?
Men så var det ju naturligtvis inte...
Fast jag tänker, om det verkligen varit en bror till mig, hade jag vänt honom ryggen? Och vad hade vi vunnit på det?
Någon måste alltid finnas där för var och en av oss. Någon med en gnutta kärlek som låter oss veta att vi är människor.
Ja, jag säger för alla. Även om det finns de som är svåra att mäkta med. Men de är också människor. Och jag hoppas att det finns någon där för dem.
Man kan nämligen aldrig förlora på att ge människokärlek. Förvisso ska man inte vara naiv, låta sig utnyttjas eller manipuleras - men att ge medkänsla har inga kända bieffeker.
Det värsta som kan hända är att den inte når in, men inte heller det är så illa att det inte är värt att försöka. Att få ge har ett värde i sig.
De bra dagarna när jag kan känna människokärlek och förståelse för mina medmänniskor är jag osårbar. De dåliga dagarna behöver jag någon som ger mig kärlek och förståelse.
Deal?
/Emma
Ja ja, citatet var Dalai Lama ; )
söndag 10 maj 2009
Jag läser
Jordens moder i Norden, Birgitta Onsell
Utopia, Wislawa Szymborska (Samtal med stenen)
Nargonen och stjärnorna, Patricia Wrightson
Att köpa eller köpas, Louise Eek
Begrav mig stående, Isabel Fonseca
Flickan och skulden, Katarina Wennstam
Runmagi och shamanism, Atrid Grimsson
Eddan
Vidderna inom mig, Nils-Aslak Valkeapää
Lycka! Dalai Lama
Själens fem stadier, Harry R Moody
Flodhästen i vardagsrummet, Tommy Hellsten
Trollvinter, Tove Jansson
Allt av Jan Berglin
Och för S läser jag bibeln.
/Emma
Utopia, Wislawa Szymborska (Samtal med stenen)
Nargonen och stjärnorna, Patricia Wrightson
Att köpa eller köpas, Louise Eek
Begrav mig stående, Isabel Fonseca
Flickan och skulden, Katarina Wennstam
Runmagi och shamanism, Atrid Grimsson
Eddan
Vidderna inom mig, Nils-Aslak Valkeapää
Lycka! Dalai Lama
Själens fem stadier, Harry R Moody
Flodhästen i vardagsrummet, Tommy Hellsten
Trollvinter, Tove Jansson
Allt av Jan Berglin
Och för S läser jag bibeln.
/Emma
fredag 8 maj 2009
torsdag 7 maj 2009
Första recensionen!
Kolla!
www.helahalsingland.se/nojekultur/recensioner/bokrecensioner/1.1019512
Den stackars recensenten verkar ha lidit av de deprimerande omständigheterna i boken men skriver en så väldigt fin recension i alla fall.
Jag blir alldeles glad av att ha kunnat skriva så att någon kan läsa och tänka så. Tack!
/Emma
Glömt att beställa? Ingen fara, raka vägen till www.trombone.se bara!
www.helahalsingland.se/nojekultur/recensioner/bokrecensioner/1.1019512
Den stackars recensenten verkar ha lidit av de deprimerande omständigheterna i boken men skriver en så väldigt fin recension i alla fall.
Jag blir alldeles glad av att ha kunnat skriva så att någon kan läsa och tänka så. Tack!
/Emma
Glömt att beställa? Ingen fara, raka vägen till www.trombone.se bara!
onsdag 6 maj 2009
Once I was a serene teenaged child
Av Frida Hyvönen från albumet Until Death Comes.
Once I was a serene teenaged child
Once I felt your cock against my thigh
You said you were a poet, man
your poetry wasn´t obvious to me
when you said I had the Stuff to drive you Wild
but the feeling of power was intoxicating, magic
the feeling of power was intoxicating
the feeling of power was intoxicating, magic
the feeling of power was intoxicating
oh oh oh, oh
Make-up and dis-eating-orders
Post-order New Order is harder
I wanna stay up all night, now that I live on my own
I wanna be one of the guys
but I don´t want your body so close and dismembered
I don´t want your body so close and dismembered
don´t take your pants off `cause I don´t want to see it
don´t take your pants off `cause I don´t want to see it
no no no no
no no no
Once I was a serene teenaged child
Once I felt your cock against my thigh
You said a girl like me was torture for you
I didn´t know what to do about it and
somehow it made me feel proud
the feeling of pride and the loneliness to it
the feeling of pride and the loneliness to it
the feeling of pride and the loneliness to it
the feeling of pride and the loneliness
oh oh oh oh
oh oh oh oh
oh
/Emma
tisdag 5 maj 2009
"Slåss för varje unge!"
Såg på TV att man samlar in pengar, att man ska "slåss för varenda unge". Det är bra. Kanske kan man göra skillnad, förhoppningsvis kan en massa ungar få ett bättre liv.
Om en "unge" är ett barn, slåss man för människor upp till 18 år. Ju yngre barn, ju lättare att känna sympati? Och efter 18? De vi inte lyckades med, hur vi än slogs, vad gör vi med dem?
Jag har förmånen att få arbeta med människor. Med människor utan eget hem och människor i ett missbruk. De är inga barn, 30, 40, 50 - 70 år gamla. Inga barn, inga ungar.
Borde de "rycka upp" sig? Ta tag i livet?
När då? När de fyllde 18? När de fyllde 20, 25, 30, 40?
Om den ena av dina föräldrar satte sprutan i armen på dig innan du fyllt tonåring och den andra utnyttjade dig sexuellt - när skulle du "rycka upp" dig?
Skulle du på 18-årsdagen snyta dig och säga: nu räcker det, det här är inget liv - jag ska se till att få adekvat behandling för ångesten och skaffa ett jobb... eller?
Nej, barnen vi inte slogs för fick ingen manual. Inga verktyg och ingen kunskap om hur livet kan se ut och vilken hjälp man har rätt till. De barnen lärde sig att överleva och självmedicinera.
Jo, jag vet att många lyckas ta sig genom missbruk också. Jag vet att vissa kommer igen.
Men även de som inte klarar av att sluta missbruka har rätt till ett värdigt liv. Här i Stockholm har enheten för hemlösa hårda sparkrav. Inte för att behoven minskat utan för att nivån för "värdigt liv" sänkts från samhällets sida. Vi ska ha fler på gatan nu, i härbärgen och färre i sk lågtröskelboenden, boenden utan krav på drogfrihet.
Här i Sverige är det skillnad på människa och människa.
Jag misstänker att samhället skulle sätta in alla resurser för att rädda mitt liv oavsett årstid.
Ja, det är väl klart säger ni.
Fast det var inte klart för den hemlöse mannen som höll på att supa ihjäl sig innan han fyllt 30. Han behövde omhändertas men eftersom detta var i november och pengarna var slut för året kunde man ju vänta till januari eller februari nästa år...
Han var också ett barn 15 år tidigare, men ingen slogs tillräckligt hårt för honom. Han är ett av våra/samhällets misslyckanden och vi har ingen rätt att vända honom ryggen nu. Vi har ingen rätt att titta snett på hemlösa och missbrukare - tvärtom, de behöver synas, för att ständigt påminna oss om att kampen inte är över.
Fortsätt slåss för varenda unge. Men glöm inte att också slåss för de ungar vi redan svikit, oavsett ålder och alla de ungar vi trots allt kommer att svika i fortsättningen. 18-årsdagen betyder inte att vi som är samhället kan svära oss fria från ansvar. Tvärtom har vi ansvaret för att vi varit med och format individen som nu ska använda sin "fria vilja"...
/Emma
Om en "unge" är ett barn, slåss man för människor upp till 18 år. Ju yngre barn, ju lättare att känna sympati? Och efter 18? De vi inte lyckades med, hur vi än slogs, vad gör vi med dem?
Jag har förmånen att få arbeta med människor. Med människor utan eget hem och människor i ett missbruk. De är inga barn, 30, 40, 50 - 70 år gamla. Inga barn, inga ungar.
Borde de "rycka upp" sig? Ta tag i livet?
När då? När de fyllde 18? När de fyllde 20, 25, 30, 40?
Om den ena av dina föräldrar satte sprutan i armen på dig innan du fyllt tonåring och den andra utnyttjade dig sexuellt - när skulle du "rycka upp" dig?
Skulle du på 18-årsdagen snyta dig och säga: nu räcker det, det här är inget liv - jag ska se till att få adekvat behandling för ångesten och skaffa ett jobb... eller?
Nej, barnen vi inte slogs för fick ingen manual. Inga verktyg och ingen kunskap om hur livet kan se ut och vilken hjälp man har rätt till. De barnen lärde sig att överleva och självmedicinera.
Jo, jag vet att många lyckas ta sig genom missbruk också. Jag vet att vissa kommer igen.
Men även de som inte klarar av att sluta missbruka har rätt till ett värdigt liv. Här i Stockholm har enheten för hemlösa hårda sparkrav. Inte för att behoven minskat utan för att nivån för "värdigt liv" sänkts från samhällets sida. Vi ska ha fler på gatan nu, i härbärgen och färre i sk lågtröskelboenden, boenden utan krav på drogfrihet.
Här i Sverige är det skillnad på människa och människa.
Jag misstänker att samhället skulle sätta in alla resurser för att rädda mitt liv oavsett årstid.
Ja, det är väl klart säger ni.
Fast det var inte klart för den hemlöse mannen som höll på att supa ihjäl sig innan han fyllt 30. Han behövde omhändertas men eftersom detta var i november och pengarna var slut för året kunde man ju vänta till januari eller februari nästa år...
Han var också ett barn 15 år tidigare, men ingen slogs tillräckligt hårt för honom. Han är ett av våra/samhällets misslyckanden och vi har ingen rätt att vända honom ryggen nu. Vi har ingen rätt att titta snett på hemlösa och missbrukare - tvärtom, de behöver synas, för att ständigt påminna oss om att kampen inte är över.
Fortsätt slåss för varenda unge. Men glöm inte att också slåss för de ungar vi redan svikit, oavsett ålder och alla de ungar vi trots allt kommer att svika i fortsättningen. 18-årsdagen betyder inte att vi som är samhället kan svära oss fria från ansvar. Tvärtom har vi ansvaret för att vi varit med och format individen som nu ska använda sin "fria vilja"...
/Emma
lördag 2 maj 2009
Kladdkaka
250 g mörk choklad
200 g smör
2 3/4 dl socker
5 ägg
1 msk mjöl
1, värm ugnen till 180 grader
2, smält choklad och smör i mikron, eller i vattenbad, rör ner sockret och låt svalna lite
3, rör i äggen ett i sänder ordentligt med en slev
4, rör slutligen ner mjölet
5, häll i rund form (24-30 cm i diameter) ha gärna ett rundklippt bakplåtspapper i
6, grädda i 22 minuter. Kakan måste stå minst två timmar i kylen före servering
7, pudra ev. med florsocker, servera med vispgrädde och färska bär
/Emma
200 g smör
2 3/4 dl socker
5 ägg
1 msk mjöl
1, värm ugnen till 180 grader
2, smält choklad och smör i mikron, eller i vattenbad, rör ner sockret och låt svalna lite
3, rör i äggen ett i sänder ordentligt med en slev
4, rör slutligen ner mjölet
5, häll i rund form (24-30 cm i diameter) ha gärna ett rundklippt bakplåtspapper i
6, grädda i 22 minuter. Kakan måste stå minst två timmar i kylen före servering
7, pudra ev. med florsocker, servera med vispgrädde och färska bär
/Emma
Att skriva - att förstå
Jag pratade med en annan författare om att skriva. Vi är båda ord-människor förstås.
Det jag skriver förstår jag, sa jag. Så förstår jag livet.
Och så förstår man sig själv, sa hon.
Och det är riktigt. Att få tid att formulera tankarna är viktigt. För mig.
Jag skriver känslor. Ibland flyktiga som behöver fångas. Ibland de tyngsta som behöver skrivas bort från mig. Båda sorterna görs gripbara och förståeliga med orden. Och där; på pappret, i datorn, i bokhyllan - blir de något annat. Ute ur mig.
Jag kan skriva kärleken och jag kan skriva sorgen. Men det kommer ur ett behov.
Konstnären Torsten Andersson "Nu för tiden krävs starka känslor för att uttrycksbehovet ska bli till målningar. Jag kan inte längre bara tycka om solen, utan måste dyrka den."
Jag skrev om sorgen efter en vän. Så tung var den sorgen. Och komplicerad. Vi släckte hans liv allihop, han själv, jag och du - som den samhällsmedborgare du är, i ett samhälle oförmöget att ta hand om de utsatta.
Jag förstod faktiskt inte. Jag har inte haft den sorgen förut. Jag var tvungen att skriva den. Och jag skrev. Och jag läser. Och jag förstår. Jag förstår att det är ok, det är ok för mig att vara jag, mina känslor är mina, min sorg är min. Och åt helvete med hur det borde vara.
(Att möta dig förändrade mig S, till det bättre. Jag tycker så mycket om dig. Och jag ska plantera rosor på din grav.)
Jag märker att jag behöver fortsätta skriva,
/Emma
Det jag skriver förstår jag, sa jag. Så förstår jag livet.
Och så förstår man sig själv, sa hon.
Och det är riktigt. Att få tid att formulera tankarna är viktigt. För mig.
Jag skriver känslor. Ibland flyktiga som behöver fångas. Ibland de tyngsta som behöver skrivas bort från mig. Båda sorterna görs gripbara och förståeliga med orden. Och där; på pappret, i datorn, i bokhyllan - blir de något annat. Ute ur mig.
Jag kan skriva kärleken och jag kan skriva sorgen. Men det kommer ur ett behov.
Konstnären Torsten Andersson "Nu för tiden krävs starka känslor för att uttrycksbehovet ska bli till målningar. Jag kan inte längre bara tycka om solen, utan måste dyrka den."
Jag skrev om sorgen efter en vän. Så tung var den sorgen. Och komplicerad. Vi släckte hans liv allihop, han själv, jag och du - som den samhällsmedborgare du är, i ett samhälle oförmöget att ta hand om de utsatta.
Jag förstod faktiskt inte. Jag har inte haft den sorgen förut. Jag var tvungen att skriva den. Och jag skrev. Och jag läser. Och jag förstår. Jag förstår att det är ok, det är ok för mig att vara jag, mina känslor är mina, min sorg är min. Och åt helvete med hur det borde vara.
(Att möta dig förändrade mig S, till det bättre. Jag tycker så mycket om dig. Och jag ska plantera rosor på din grav.)
Jag märker att jag behöver fortsätta skriva,
/Emma
onsdag 29 april 2009
Tomrum
Jag vet, men jag tycker att det är intressant.
Så från gårdagens (28/4) DN, Niklas Rådström om kulturutredningen:
"Utredningen kretsar på ett märkligt sätt kring ett tomrum. Den når aldrig in till vad som borde vara dess centrum: den kreativa kraft som gör att en majoritet av världens människor dagligen söker sig till konstnärliga uttryck för meningsalstrande bekräftelser av livets möjligheter och hur denna kraft ska utvecklas och stärkas i den moderna kunskapssamhället."
Om Rådström här med kreativ kraft syftar på tomrummets centrum eller kulturutredningens centrum kan man ju tvista om, månne är detta irrelevant eller samma sak.
Jag tolkar det naturligtvis som att: Tomhetens centrum är en kreativ kraft.
En livmoder är ett tomrum tills de fantastiska människobarnet växer och utvecklas där.
Runan Ing står för den maskulina befruktande kraften innan befruktningen skett, våren, löftet - och ristas som en öppning, ett tomrum innan...
Tomheten inom människan skall inte motas eller tas bort. Den skall erkännas och ses som en transformerande kraft, en möjlighet, en chans att skapa... vem vet, kanske till och med "meningsalstrande bekräftelser av livets möjligheter" ; )
/Emma
Så från gårdagens (28/4) DN, Niklas Rådström om kulturutredningen:
"Utredningen kretsar på ett märkligt sätt kring ett tomrum. Den når aldrig in till vad som borde vara dess centrum: den kreativa kraft som gör att en majoritet av världens människor dagligen söker sig till konstnärliga uttryck för meningsalstrande bekräftelser av livets möjligheter och hur denna kraft ska utvecklas och stärkas i den moderna kunskapssamhället."
Om Rådström här med kreativ kraft syftar på tomrummets centrum eller kulturutredningens centrum kan man ju tvista om, månne är detta irrelevant eller samma sak.
Jag tolkar det naturligtvis som att: Tomhetens centrum är en kreativ kraft.
En livmoder är ett tomrum tills de fantastiska människobarnet växer och utvecklas där.
Runan Ing står för den maskulina befruktande kraften innan befruktningen skett, våren, löftet - och ristas som en öppning, ett tomrum innan...
Tomheten inom människan skall inte motas eller tas bort. Den skall erkännas och ses som en transformerande kraft, en möjlighet, en chans att skapa... vem vet, kanske till och med "meningsalstrande bekräftelser av livets möjligheter" ; )
/Emma
måndag 27 april 2009
Tomheten
Apropå, detta saxades ur DN för några år sedan:
"Forssellska rader om en spegel som bebos av spegelbilder men som själv saknar anletsdrag fick formulera vad Florin uppfattade som ett "centrum av tomhet" i Lars Forssells poesi.
Inte som en anonymitet, eller brist på röst - det finns "ingen vila i denna tomma mitt", menade Florin - utan snarare som något produktivt, ett begär efter nya roller."
Skribentens namn har gått förlorat.
/Emma
"Forssellska rader om en spegel som bebos av spegelbilder men som själv saknar anletsdrag fick formulera vad Florin uppfattade som ett "centrum av tomhet" i Lars Forssells poesi.
Inte som en anonymitet, eller brist på röst - det finns "ingen vila i denna tomma mitt", menade Florin - utan snarare som något produktivt, ett begär efter nya roller."
Skribentens namn har gått förlorat.
/Emma
lördag 25 april 2009
11:e maj - releaseparty!
Yeah!
Du som har förbeställt kommer att få din bok skickad måndagen den 11:e maj - och tack för att Du beställde, det var himla fint gjort!
Ni som vill beställa nu går in på http://www.trombone.se/ och följer instruktioner.
Om jag minns rätt (notera brasklappen) så skickade jag manuset till förlaget i april förra året. Finkänsliga som de är kommer de inte att kommentera detta. Men jag är f-n så glad å det ödmjukaste att dessa (mellan två och 10-12 personer + hundar) har ägnat en massa tid det gångna året åt att göra en bok av mina bokstäver.
Jag har kanske lite aparta sysselsättningar: karate, blotande och sockerkakor. Men det gör jag ju för min skull.
Att dessa människor ger ut min bok för deras skulle låter konstigt - det är liksom som solsken, strawberry daquiri och en ryggmassage fast bättre.
Men eftersom jag blir glad av deras "hobby", lär jag mig samtidigt att människor antagligen blir glada av min verksamhet (kanske mera karaten än sockerkakorna - men det är inte heller säkert).
Vilket helt osökt får mig att komma in på något viktigt jag lärde mig en gång när näsan pekade neråt och jag följde efter.
Att du måste älska dig själv för att kunna älska andra är bara skitsnack!
Själva lösningen om man mår pyton och inte tycker att man är ett nickel värd är nämligen tvärtom: Förstå att någon annan är värd att tycka om som människa och där igenom förstå att man är värd att tycka om själv.
Även om man mår dåligt finns det människor man tycker om. De har sina fel och brister, ändå önskar man dem ett lyckligt liv.
Så om jag nu önskar den här människan med sina fel och brister allt gott kanske till och med jag (med mina enorma fel och brister) har rätt till ett bra liv. Kanske till och med jag har rätt att må bra. Kanske skulle det till och med kunna finnas fog för att andra människor kan tycka om mig...
Om jag älskar andra människor - kan jag inte vara en människa att älska?
Att jag är älskad är en välsignelse från Henne. Den 11:e maj ska jag fira att min man varit min make i fem år. Och vår kärlek är värd att fira.
Om trombonerna snokat i badrumsskåpet och kollat min vigselring ska jag låta vara osagt (om än inte orimligt). Men de föreslog datumet...
Samtidigt tänker jag fira att det är 22 år sedan (eller hur var det A?) min syster flyttade in i mitt liv. Utan dig vet jag inte alls om jag hade förstått livet.
Party den 11:e maj alltså!
Jag, boken, maken, syrran, Du på ditt håll & och alla som vill - hitta något att fira!
Jag skickar en telepatisk kram.
/Emma
Du som har förbeställt kommer att få din bok skickad måndagen den 11:e maj - och tack för att Du beställde, det var himla fint gjort!
Ni som vill beställa nu går in på http://www.trombone.se/ och följer instruktioner.
Om jag minns rätt (notera brasklappen) så skickade jag manuset till förlaget i april förra året. Finkänsliga som de är kommer de inte att kommentera detta. Men jag är f-n så glad å det ödmjukaste att dessa (mellan två och 10-12 personer + hundar) har ägnat en massa tid det gångna året åt att göra en bok av mina bokstäver.
Jag har kanske lite aparta sysselsättningar: karate, blotande och sockerkakor. Men det gör jag ju för min skull.
Att dessa människor ger ut min bok för deras skulle låter konstigt - det är liksom som solsken, strawberry daquiri och en ryggmassage fast bättre.
Men eftersom jag blir glad av deras "hobby", lär jag mig samtidigt att människor antagligen blir glada av min verksamhet (kanske mera karaten än sockerkakorna - men det är inte heller säkert).
Vilket helt osökt får mig att komma in på något viktigt jag lärde mig en gång när näsan pekade neråt och jag följde efter.
Att du måste älska dig själv för att kunna älska andra är bara skitsnack!
Själva lösningen om man mår pyton och inte tycker att man är ett nickel värd är nämligen tvärtom: Förstå att någon annan är värd att tycka om som människa och där igenom förstå att man är värd att tycka om själv.
Även om man mår dåligt finns det människor man tycker om. De har sina fel och brister, ändå önskar man dem ett lyckligt liv.
Så om jag nu önskar den här människan med sina fel och brister allt gott kanske till och med jag (med mina enorma fel och brister) har rätt till ett bra liv. Kanske till och med jag har rätt att må bra. Kanske skulle det till och med kunna finnas fog för att andra människor kan tycka om mig...
Om jag älskar andra människor - kan jag inte vara en människa att älska?
Att jag är älskad är en välsignelse från Henne. Den 11:e maj ska jag fira att min man varit min make i fem år. Och vår kärlek är värd att fira.
Om trombonerna snokat i badrumsskåpet och kollat min vigselring ska jag låta vara osagt (om än inte orimligt). Men de föreslog datumet...
Samtidigt tänker jag fira att det är 22 år sedan (eller hur var det A?) min syster flyttade in i mitt liv. Utan dig vet jag inte alls om jag hade förstått livet.
Party den 11:e maj alltså!
Jag, boken, maken, syrran, Du på ditt håll & och alla som vill - hitta något att fira!
Jag skickar en telepatisk kram.
/Emma
torsdag 23 april 2009
Rebecka & jag
Rebecka och jag har känt varandra i ungefär sju år. Någon gång under 2002 tror jag att de första texterna som finns i boken skrevs.
Jag började skriva en pjäs i samma veva. Den har dock inte blivit färdig.
Erik Grundström sa en gång: När ni skriver, ta en tredjedel från er själva, en tredjedel från folk ni känner till och en tredjedel ur luften.
Kanske har jag kokat ihop en liknande soppa.
En del av Rebeckas tomhet har jag tagit från mig själv. Fast jag har förstått nu att det inte behöver vara en frånvaro, en saknad av något. Kanske är det istället ett möjligheternas rum. Kanske bara ett vilorum.
Rebecka vill fylla sitt tomrum med något. Men att fylla ett ingenting är omöjligt.
Minns ni Den oändliga historien? Filmen där ingentinget slukade världen...
Jag var så kär i pojkhjälten när jag var barn. Han som red på en drake och stoppade ingentinget.
Men ett barn kan man inte vara hela livet. Och ingen, man eller kvinna, kan stoppa ingentinget i en annan människa.
Så Rebecka, om du håller ut och inte ger upp. Om livet vänder och åren går kommer du att förlika dig med tomrummet. Det som inte behöver betyda frånvaro av något utan kanske i sig självt är meningen.
Jag har känt Rebecka i ungefär sju år nu. Vi har inte umgåtts regelbundet, mera periodvis, ibland har vi inte talats vid på ett år. Men nu är historien skriven. Hon får gå sin egen väg. Jag har andras historier att berätta.
Det är skönt att hon flyttar hemifrån, ut ur skrivbordslådan och hårddisken. Det blir påfrestande i längden att hålla ihop med någon som far illa. Jag har gått vidare. Om Rebecka gör det också så kanske vi ses senare i ett annat sammanhang.
Emma
Nyfikna människor kan läsa dikter jag skrivit i tidskriften Komma nr 4/08.
Jag har en med i den norrländska litterära tidskriften Provins nr 4/07. Det lustiga med den är att jag tänkte medan jag skrev att det skulle vara något de ville publicera - pröjs fick jag också.
I Provins nr 4/05 hade jag en dikt som blivit uttagen till någon tävling.
Fast i Provins nr 4/04 är det en annan sorts text. Jag började skriva den på en skrivkurs men den fick en del att må illa så jag skrev klart den hemma istället.
Jag började skriva en pjäs i samma veva. Den har dock inte blivit färdig.
Erik Grundström sa en gång: När ni skriver, ta en tredjedel från er själva, en tredjedel från folk ni känner till och en tredjedel ur luften.
Kanske har jag kokat ihop en liknande soppa.
En del av Rebeckas tomhet har jag tagit från mig själv. Fast jag har förstått nu att det inte behöver vara en frånvaro, en saknad av något. Kanske är det istället ett möjligheternas rum. Kanske bara ett vilorum.
Rebecka vill fylla sitt tomrum med något. Men att fylla ett ingenting är omöjligt.
Minns ni Den oändliga historien? Filmen där ingentinget slukade världen...
Jag var så kär i pojkhjälten när jag var barn. Han som red på en drake och stoppade ingentinget.
Men ett barn kan man inte vara hela livet. Och ingen, man eller kvinna, kan stoppa ingentinget i en annan människa.
Så Rebecka, om du håller ut och inte ger upp. Om livet vänder och åren går kommer du att förlika dig med tomrummet. Det som inte behöver betyda frånvaro av något utan kanske i sig självt är meningen.
Jag har känt Rebecka i ungefär sju år nu. Vi har inte umgåtts regelbundet, mera periodvis, ibland har vi inte talats vid på ett år. Men nu är historien skriven. Hon får gå sin egen väg. Jag har andras historier att berätta.
Det är skönt att hon flyttar hemifrån, ut ur skrivbordslådan och hårddisken. Det blir påfrestande i längden att hålla ihop med någon som far illa. Jag har gått vidare. Om Rebecka gör det också så kanske vi ses senare i ett annat sammanhang.
Emma
Nyfikna människor kan läsa dikter jag skrivit i tidskriften Komma nr 4/08.
Jag har en med i den norrländska litterära tidskriften Provins nr 4/07. Det lustiga med den är att jag tänkte medan jag skrev att det skulle vara något de ville publicera - pröjs fick jag också.
I Provins nr 4/05 hade jag en dikt som blivit uttagen till någon tävling.
Fast i Provins nr 4/04 är det en annan sorts text. Jag började skriva den på en skrivkurs men den fick en del att må illa så jag skrev klart den hemma istället.
måndag 20 april 2009
Jokkmokks marknad, Mikael Niemi & böcker
Jag var på Jokkmokks marknad i år.
Det var kallt. Det var snö. Det var skönt att vara en i mängden i täckbyxor, mössa och immiga glasögon.
Det var Sofia Jannok på Bio Norden och öl på Café Gasskas.
Där var ett band som spelade åt det irländska hållet och en man som satte sig och skymde sikten. Det störde mig inte men han kände sig föranledd att be om ursäkt upprepade gånger. Mannen hette Mikael Niemi. Liksom han bad om ursäkt utan egentlig anledning kunde jag inte låta bli att utan anledning meddela att jag hade en av hans böcker som reselektyr. En lätt pocket, smidig att bära.
Han undrade vilken och jag hann säga Näsblod under högmässan innan han avbröt med "Den som är så gammal."
Nu var det en utgåva där även Änglar med mausergevär fanns och något lättad sa han "Ja, den är ju inte lika gammal."
Vi drack vår öl och lyssnade på bandet utan att konversera mera. Jag hade definitivt ingen lust att säga att min första bok skulle publiceras till våren. Den första, äldsta - "gamlaste".
Kommer jag att tycka om några år att den är "gammal"... vad betyder det? Att den inte håller måttet? Att den är passé? Att tiden gått ifrån den?
Jag tycker att min första, blivande gamlaste bok har mera att säga om ensamheten i en människa än om Stockholm vid ett visst datum. Det återstår att se vad ni andra tycker.
Å andra sidan var Mikael Niemi mera nöjd med att jag läste den senare utgåvan - var den helt enkelt snyggare formgiven? Hade kanske Näsblod under högmässan blivit bättre 2001 när den återutgavs än den var 1988 när den först kom.
Om jag åker till Jokkmokk nästa år. Och om jag träffar Mikael igen, ska jag fråga honom hur han tänkte.
Jag kanske till och med berättar att jag fått min första egna bok utgiven.
/Emma
Nu räcker det
här stannar jag
kliver ur min hylsa, lämnar nycklarna på sätet
sakta går jag in i skogen
det är sommarvarmt och jag ser gud
stå och beta i gläntan
granarna, mina viskande fastrar
har syrliga gröna kjolar
trollsländor stora som slidknivar
fångar mygg kring mitt huvud
snart når jag tjärnen
som en bottenlös natthimmel
jag drar av kläderna
sänker mig till hakan i den svarta svalkan
naken, drömlik
svävar jag ut över djupet
Mikael Niemi
Det var kallt. Det var snö. Det var skönt att vara en i mängden i täckbyxor, mössa och immiga glasögon.
Det var Sofia Jannok på Bio Norden och öl på Café Gasskas.
Där var ett band som spelade åt det irländska hållet och en man som satte sig och skymde sikten. Det störde mig inte men han kände sig föranledd att be om ursäkt upprepade gånger. Mannen hette Mikael Niemi. Liksom han bad om ursäkt utan egentlig anledning kunde jag inte låta bli att utan anledning meddela att jag hade en av hans böcker som reselektyr. En lätt pocket, smidig att bära.
Han undrade vilken och jag hann säga Näsblod under högmässan innan han avbröt med "Den som är så gammal."
Nu var det en utgåva där även Änglar med mausergevär fanns och något lättad sa han "Ja, den är ju inte lika gammal."
Vi drack vår öl och lyssnade på bandet utan att konversera mera. Jag hade definitivt ingen lust att säga att min första bok skulle publiceras till våren. Den första, äldsta - "gamlaste".
Kommer jag att tycka om några år att den är "gammal"... vad betyder det? Att den inte håller måttet? Att den är passé? Att tiden gått ifrån den?
Jag tycker att min första, blivande gamlaste bok har mera att säga om ensamheten i en människa än om Stockholm vid ett visst datum. Det återstår att se vad ni andra tycker.
Å andra sidan var Mikael Niemi mera nöjd med att jag läste den senare utgåvan - var den helt enkelt snyggare formgiven? Hade kanske Näsblod under högmässan blivit bättre 2001 när den återutgavs än den var 1988 när den först kom.
Om jag åker till Jokkmokk nästa år. Och om jag träffar Mikael igen, ska jag fråga honom hur han tänkte.
Jag kanske till och med berättar att jag fått min första egna bok utgiven.
/Emma
Nu räcker det
här stannar jag
kliver ur min hylsa, lämnar nycklarna på sätet
sakta går jag in i skogen
det är sommarvarmt och jag ser gud
stå och beta i gläntan
granarna, mina viskande fastrar
har syrliga gröna kjolar
trollsländor stora som slidknivar
fångar mygg kring mitt huvud
snart når jag tjärnen
som en bottenlös natthimmel
jag drar av kläderna
sänker mig till hakan i den svarta svalkan
naken, drömlik
svävar jag ut över djupet
Mikael Niemi
fredag 17 april 2009
Skriva första boken och bli publicerad - så går det till!
Lev ett tag.
Lev ett tag till.
Kolla med jämna mellanrum om du levt tillräckligt.
När du levt tillräckligt - skriv.
Observera att det inte handlar om att ha levt tillräckligt länge.
Fokusera lite nu för f-n!
Dålig självdisciplin? Gå en skrivkurs.
Av egen erfarenhet kan jag säga att följande element på skrivkursen är kvalitetstecken:
Tunnhårig, medelålders man med magväska.
Medelålders dam som skriver om en mask i ett salladshuvud.
Popstjärna som skrivit ett fantastiskt manus men inte skickar in det.
Någon som kan ge dig lisan av att få lyssna på finlandssvenska.
Klok barnboksförfattare men kungspudel.
(Om det var plus eller minus att jag kom direkt från nattjobbet är svårt att avgöra. Men jag vill ändå be känsliga medkursare om ursäkt för några mindre diplomatiska kommentarer.)
Svårt att hitta?
Då skulle jag istället ge mig i kast med att hitta de somn ledde kursen, nämligen författarna Lotta Lundberg och Erik Grundström. (Fråga Erik om han möjligtvis kan ha magväska för att höja kvalitén.)
Och kära Lotta & Erik, jag har ingen aning om vilka skrivtips ni gav mig - men jag tyckte väldigt mycket om att befinna mig i ert sällskap.
Okidoki. Nu är halva jobbet gjort, du vet vad du ska skriva... så fort du får tid.
Se nu till att saker kommer emellan!
Förslag: skilj dig, gift dig, skaffa barn, bli uppslukad av en budoart (hoppsan, nu blev jag personlig) , skaffa nytt jobb, krisa.
Det är ju viktigt för texten att mogna!
När du tror att texten är mogen skriver du ut den fint, kuverterar, frankerar och skickar till alla större förlag.
De tre största förlagen svarar: Guuuud, va bra! Men vi ba, ger inte ut typ så här liksom korta böcker va, kan du typ skriva lika mycket till ba fö att de ska va liksom en romaaaaaaan!
Du analyserar svaret och funderar på vad Freud skulle ha sagt om så många a:n i roman. Men "det är ju synd om människorna" så du taggar ner och tänker: fuck this.
Nu ska du bara låta livet tugga på.
Det kommer nämligen en dag när texten har mognat. Du är frun på täppan igen och tänker: jag behöver ett annat förlag. Ett förlag som vågar. (Eller också har du också en farsa som mailar förlagsnamn i tid och otid, vem vet.)
I vilket fall som helst, varför slösa papper, kuvert och klisterlappar? Hur miljövänligt är det?
Nu mailar du manuset till Trombone förlag. Sedan blir det sommar, du får fräknar och glömmer allt vad skrivet ord heter... solsken på Köpmanberget liksom (fattar du inte den måste du åka förbi Hudik i sommar).
När sedan hösten kommer och din O´boy har kallnat - vem piggar upp dagen om inte trombonerna?!
Damn right.
Då var det kirrat.
Gå nu igenom det här igen så att du inte missar något steg på vägen mot din första bok och publicering.
Lycka till
Emma
PS Trombonerna kan verka lite svåra. Allvarligt talat har jag varken sett dem eller pratat med dem. De verkar föredra mailkontakt. De verkar vara mellan en och tio-tolv till antalet. Det enda jag säkert kan säga är att de verkar gilla ord sammanfogade till meningar och i förlängningen böcker. Men kolla in slutresultatet! Vad fint de har hanterat och packeterat mina ord, meningar och hela boktjosan.
Respekt! DS
Lev ett tag till.
Kolla med jämna mellanrum om du levt tillräckligt.
När du levt tillräckligt - skriv.
Observera att det inte handlar om att ha levt tillräckligt länge.
Fokusera lite nu för f-n!
Dålig självdisciplin? Gå en skrivkurs.
Av egen erfarenhet kan jag säga att följande element på skrivkursen är kvalitetstecken:
Tunnhårig, medelålders man med magväska.
Medelålders dam som skriver om en mask i ett salladshuvud.
Popstjärna som skrivit ett fantastiskt manus men inte skickar in det.
Någon som kan ge dig lisan av att få lyssna på finlandssvenska.
Klok barnboksförfattare men kungspudel.
(Om det var plus eller minus att jag kom direkt från nattjobbet är svårt att avgöra. Men jag vill ändå be känsliga medkursare om ursäkt för några mindre diplomatiska kommentarer.)
Svårt att hitta?
Då skulle jag istället ge mig i kast med att hitta de somn ledde kursen, nämligen författarna Lotta Lundberg och Erik Grundström. (Fråga Erik om han möjligtvis kan ha magväska för att höja kvalitén.)
Och kära Lotta & Erik, jag har ingen aning om vilka skrivtips ni gav mig - men jag tyckte väldigt mycket om att befinna mig i ert sällskap.
Okidoki. Nu är halva jobbet gjort, du vet vad du ska skriva... så fort du får tid.
Se nu till att saker kommer emellan!
Förslag: skilj dig, gift dig, skaffa barn, bli uppslukad av en budoart (hoppsan, nu blev jag personlig) , skaffa nytt jobb, krisa.
Det är ju viktigt för texten att mogna!
När du tror att texten är mogen skriver du ut den fint, kuverterar, frankerar och skickar till alla större förlag.
De tre största förlagen svarar: Guuuud, va bra! Men vi ba, ger inte ut typ så här liksom korta böcker va, kan du typ skriva lika mycket till ba fö att de ska va liksom en romaaaaaaan!
Du analyserar svaret och funderar på vad Freud skulle ha sagt om så många a:n i roman. Men "det är ju synd om människorna" så du taggar ner och tänker: fuck this.
Nu ska du bara låta livet tugga på.
Det kommer nämligen en dag när texten har mognat. Du är frun på täppan igen och tänker: jag behöver ett annat förlag. Ett förlag som vågar. (Eller också har du också en farsa som mailar förlagsnamn i tid och otid, vem vet.)
I vilket fall som helst, varför slösa papper, kuvert och klisterlappar? Hur miljövänligt är det?
Nu mailar du manuset till Trombone förlag. Sedan blir det sommar, du får fräknar och glömmer allt vad skrivet ord heter... solsken på Köpmanberget liksom (fattar du inte den måste du åka förbi Hudik i sommar).
När sedan hösten kommer och din O´boy har kallnat - vem piggar upp dagen om inte trombonerna?!
Damn right.
Då var det kirrat.
Gå nu igenom det här igen så att du inte missar något steg på vägen mot din första bok och publicering.
Lycka till
Emma
PS Trombonerna kan verka lite svåra. Allvarligt talat har jag varken sett dem eller pratat med dem. De verkar föredra mailkontakt. De verkar vara mellan en och tio-tolv till antalet. Det enda jag säkert kan säga är att de verkar gilla ord sammanfogade till meningar och i förlängningen böcker. Men kolla in slutresultatet! Vad fint de har hanterat och packeterat mina ord, meningar och hela boktjosan.
Respekt! DS
onsdag 15 april 2009
En bok om en strippa...
En bok om någons bästa vän.
En bok om någons dotter.
En bok om någons syster.
En bok om ensamhet.
En bok om lojalitet och svek.
En bok om Stockholm.
En bok om kvinnor.
En bok om män.
En bok om makt.
En bok om att vänja sig.
En bok om trötthet.
En bok om något annat.
En bok om Rebecka.
Du hittar den på www.trombone.se
Och kanske, en bok som säger något om Dig, eller vad Du tror Dig veta.
/Emma
En bok om någons dotter.
En bok om någons syster.
En bok om ensamhet.
En bok om lojalitet och svek.
En bok om Stockholm.
En bok om kvinnor.
En bok om män.
En bok om makt.
En bok om att vänja sig.
En bok om trötthet.
En bok om något annat.
En bok om Rebecka.
Du hittar den på www.trombone.se
Och kanske, en bok som säger något om Dig, eller vad Du tror Dig veta.
/Emma
söndag 12 april 2009
Hur mycket stolthet har Du råd med?
Stolthet?
Hur så?
Vem vet?
Inte Rebecka i alla fall. Och det har jag skrivit en bok om.
Här tänkte jag skriva om hur den kom till, vad jag gillar att läsa, vad jag gillar att skriva, vad jag gillar att ligga i vårsolen och fantisera om...
Är stolthet något man känner?
Är stolthet något man äger?
Är stolthet något man kan sälja eller köpa?
Är stolthet att inse sitt värde eller att sätta ett pris?
Titta in på förlaget, trombone.se för att läsa mera om boken och göra din (för)beställning.
Någon gång i maj hoppas jag att den ska vara tryckt och klar.
Vad är stolthet för Dig, eller... vad är Du stolt över?
Hörs då ; )
EMMA
Hur så?
Vem vet?
Inte Rebecka i alla fall. Och det har jag skrivit en bok om.
Här tänkte jag skriva om hur den kom till, vad jag gillar att läsa, vad jag gillar att skriva, vad jag gillar att ligga i vårsolen och fantisera om...
Är stolthet något man känner?
Är stolthet något man äger?
Är stolthet något man kan sälja eller köpa?
Är stolthet att inse sitt värde eller att sätta ett pris?
Titta in på förlaget, trombone.se för att läsa mera om boken och göra din (för)beställning.
Någon gång i maj hoppas jag att den ska vara tryckt och klar.
Vad är stolthet för Dig, eller... vad är Du stolt över?
Hörs då ; )
EMMA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)