Rhodos - himla trevligt ställe!

Har tillbringat en knapp vecka i Kolymbia på Rhodos.
25 grader varmt och soligt, varmt i havet och ett spännande berg att klättra i med getter och svindlande stup.

Eftersom det var sista veckan på säsongen var det lugnt och skönt. Man kunde ströva på tomma hotellområden eller på stranden under fullmånen...

Dessutom hade vi all-inclusive, förlåt mig mina forna fördomar - maten var mycket bra! Och det var verkligen ALL inclusive, mat, öl, vin och glass hela dagen till de som ville.

För 15 år sedan var jag i Rhodos stad och min bild av hela ön blev något färgad av den trista upplevelsen... men nu är jag närmast förälskad - Kolymbia, jag kommer tillbaka!

/Emma

Frostens offer

I går skedde det.
Krassen som lyst upp trädgården med sina gula, orangea och röda blommor låg som en grön massa bortom all räddning.

Från de vackert röda, odefinierbara träden hade varje löv blåst till marken.

Obevekliga, höstliga frostnätter.

Men lönnen! Täcker gräsmattan med löv och har fortfarande en krona full av färger. Hur går det till?

Det är klart och soligt, liksom förra veckan, så jag blir inte ens melankolisk. Men om lönnen ger upp och det börjar regna är det nog dags för portvin och poesi...

/Emma

Gerotranscendens

Svenska Dagbladet har i dag och i går artiklar om gerotranscendens (gero = gammal, transcendens = överskridande) Det innebär att vara med om förut okända dimensioner i övergången till ålderdomen.

I går var det en intervju med en dam som verkligen tagit till sig friheten med att bli äldre. Medvetet lät hon humorn och glädjen finnas i vardagen, liksom tacksamheten och lyckan i de små tingen.

I dag intervjuades sociologiprofessorn Lars som skapat själva teorin runt gerotranscendens. Han skulle gå i pension och säger "Wow, vad spännande!" om att kliva in i ålderdomen.

15 kriterier finns det för denna typ av åldrande, några av dem är:
Mindre rädsla för döden, Djup glädje över små händelser, Självcentreringen minskar, Man kan strunta i sociala masker och bli mer sig själv, Konventionerna styr mindre och man upplever en lekfullhet, Materiella ting intresserar en mindre, Man blir mer tolerant och mindre tvärsäker.

Allt det här är saker som jag kopplar samman med andligt växande.
Är det så att vi, om vi välkomnar det, får andligt växande "på köpet" när vi blir gamla?
Nog är det väl därför man säger "gammal och vis"!

Vänlighet, självinsikt, ödmjukhet, en mild humor - det är saker jag mött hos de som verkligen närmat sig mysteriet. Det stora mysteriet att det inte finns något mysterium, magi är inget annat än att se klart som det verkligen är. Att växa andligt är att komma närmare ens riktiga jag.

Kanske behöver vi inte vänta tills vi blir gamla? Kanske kan man öppna portarna till visheten tidigare om man vågar...

Eller är det så att man inte riktigt får det andliga växandet "på köpet", är det så att man får det för att man betalar med ett långt livs upplevelser och erfarenheter?

Till gerotranscendensen hör också en djup känsla av samhörighet med andra. Så låt oss inte vänta på ålderdomen - vårt land, hela samhället och ditt kvarter, ditt hus och ditt vardagsrum välkomnar säkert lite mer vardagsglägje, osjälviskhet och humor redan i dag.

/Emma

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/gun-var-inte-senil-hon-bara-aldrades_5448873.svd

Dao De Jing och den feminina principen

Jag har läst Göran Malmqvists översättning av Dao De Jing (ofta skrivet Tao Te Ching).
Han skriver i inledningen mycket om hur det historiska Kina såg ut så att man ska förstå i vilket sammanhang detta författades. Han skriver också om hur den feminina principen hyllas i verket, att manligt och kvinnligt skall balanseras men att den feminina (mjuka) principen alltid övervinner den maskulina (hårda).

Varför ser jag då inte detta i texten?
Kanske för att den trots allt är skriven utifrån och möjligen för att den är skriven av en man. Det senare motsägs dock av Stephen Mitchells översättning till engelska under namnet Tao Te Ching.

Där Malmsten vill förklara med ord (även i själva texten) lägger Mitchell bara mysteriet i mitt knä. Jag upplever snarare än förstår, han når det ickeintellektuella och rör något mycket djupare, vilket också varit hans ambition.

"If I haven´t always translated Lao Tzu´s words, my intention has always been ta translate his mind."

Kanske lyckas han med detta eftersom han studerat Zen i 14 år.

Mitchell skriver vidare: "The reader will notice that in the many passages where Lao Tzu describes the Master, I have used the pronoum "she" at least as often as "he". The Chinese language doesn´t make this kind of distinction: in English we have to choose. But since we are all, potentially, the Master (since the Masters is, essentially, us), I felt it would be untrue to present a male archetype, as other versions have, ironically, done. Ironically because of all the great world religions the teaching of Lao Tzu is by far the most female."

Malmqvists översättning talar säkert klarare till vissa, gott så, men en liten jämförelse nedan kanske gör andra benägna att söka vidare i Taos (eller Daos) mysterier.

Malmqvist, vers 7:

Himlen är evinnerlig, Jorden består.
Att Himlen kan vara evinnerlig och Jorden kan bestå beror på att de inte existerar för sig själva.
Det är därför som Himlen kan vara evinnerlig och Jorden bestå.
Av den anledningen håller sig Den helige mannen i bakgrunden
och framstår därigenom som den främste;
genom att hålla sig själv utanför bevarar han sin integritet.
Är det inte genom att avsäga sig privata intressen som han är förmögen att bringa dem till fullbordan?

I Mitchells översättning;

The Tao is infinite, eternal.
Why is it eternal?
It was never born;
thus it can never die.
Why is it infinite?
It has no desires for itself;
thus it is present for all beings.

The Master stays behind;
that is why she is always ahead.
She is detached from all things;
that is why she is one with them.
Because she has let go of herself,
she is perfectly fulfilled.

/Emma