The journey to enlightenment
In Wrong Shui life is seen as a cosmic journey,
a struggle to overcome unseen and unexpected obstacles
at the end of which the traveller will find illumination and enlightenment.
Replicate this quest in your home by moving light switches away from doors
and over to the far side of each room.
/Emma
torsdag 29 mars 2012
söndag 18 mars 2012
Ensamkommande flyktingbarn till Vallentuna
Tydligen pågår ett stort missförstånd i Vallentuna.
Nedanstående artikel från nyheter24.se kan väl inte vara något annat?
VALLENTUNA. Två gånger under den senaste veckan har den villa som ska hysa ensamkommande flyktingbarn vandaliserats. De boende är irriterade, men inte över vandaliseringen utan att det kommer att flytta in flyktingbarn i området. Under helgen har någon klottrat på villan och kastat ägg. Men det var bara början.
Värre skulle det bli.
Jag kan tänka mig att dessa Vallentunabor (en liten minoritet antar jag) helt enkelt förväxlat orden "ensamkommande flyktingbarn" med ord som "psykotiska, våldsbenägna, utagerande brottslingar".
Lätt hänt, men låt mig förtydliga: "ensamkommande" i detta fall betyder att någon anländer till Sverige utan sällskap, "flykting" indikerar starkt att en person varit tvungen att fly sitt hemland och "barn" är alltså en omyndig person.
Sammantaget handlar detta alltså om barn som utan föräldrar eller andra anhöriga tvingats fly från sitt land.
Puh! Skönt att vi kunde reda ut det! Nu kan de Vallentunabor som misstagit sig istället ägna tiden åt att fundera på vilka insatser de kan göra för att dessa barn ska känna sig välkomna - och få i alla fall bråkdelen av den trygghet och de förutsättningar de hade fått om de från början varit födda i Vallentuna.
/Emma
Nedanstående artikel från nyheter24.se kan väl inte vara något annat?
VALLENTUNA. Två gånger under den senaste veckan har den villa som ska hysa ensamkommande flyktingbarn vandaliserats. De boende är irriterade, men inte över vandaliseringen utan att det kommer att flytta in flyktingbarn i området. Under helgen har någon klottrat på villan och kastat ägg. Men det var bara början.
Värre skulle det bli.
Jag kan tänka mig att dessa Vallentunabor (en liten minoritet antar jag) helt enkelt förväxlat orden "ensamkommande flyktingbarn" med ord som "psykotiska, våldsbenägna, utagerande brottslingar".
Lätt hänt, men låt mig förtydliga: "ensamkommande" i detta fall betyder att någon anländer till Sverige utan sällskap, "flykting" indikerar starkt att en person varit tvungen att fly sitt hemland och "barn" är alltså en omyndig person.
Sammantaget handlar detta alltså om barn som utan föräldrar eller andra anhöriga tvingats fly från sitt land.
Puh! Skönt att vi kunde reda ut det! Nu kan de Vallentunabor som misstagit sig istället ägna tiden åt att fundera på vilka insatser de kan göra för att dessa barn ska känna sig välkomna - och få i alla fall bråkdelen av den trygghet och de förutsättningar de hade fått om de från början varit födda i Vallentuna.
/Emma
tisdag 13 mars 2012
Till en bortgången vän
I lördagens DN publicerades en nyskriven dikt av Kristina Lugn, till minne av Erland Josephson.
Jag tycker att den beskriver så bra i sista versen hur förtvivlan kan tröstas från andra sidan graven (om inte annat så för stunden).
Till Erland
Över ensamma och älskande
råder samma lag:
vi måste skiljas från oss själva
någon vacker dag
då kommer det en Främling
och tar värmen från vår blick
och drar ett streck av glömska
över scenerierna vi gick.
Men inget rår på glädjen
jag får av dig, igen
när jag går in i mörkren
som sjunger om min vän
och viskar jag i natten
ditt vackra, starka namn
blir min fruktansvärda saknad
som ett småbarn i din famn.
Det var något jag också gjorde, jag sade ditt namn, jag säger ditt vackra namn - ibland blir det mjukt och varmt. Ibland väcker det saknaden på avgrundens botten.
/Emma
Jag tycker att den beskriver så bra i sista versen hur förtvivlan kan tröstas från andra sidan graven (om inte annat så för stunden).
Till Erland
Över ensamma och älskande
råder samma lag:
vi måste skiljas från oss själva
någon vacker dag
då kommer det en Främling
och tar värmen från vår blick
och drar ett streck av glömska
över scenerierna vi gick.
Men inget rår på glädjen
jag får av dig, igen
när jag går in i mörkren
som sjunger om min vän
och viskar jag i natten
ditt vackra, starka namn
blir min fruktansvärda saknad
som ett småbarn i din famn.
Det var något jag också gjorde, jag sade ditt namn, jag säger ditt vackra namn - ibland blir det mjukt och varmt. Ibland väcker det saknaden på avgrundens botten.
/Emma
torsdag 8 mars 2012
Växtkraft i rabatter och i magen
Snödropparna blommar, och några krokusar. Har fortfarande inte sett någon pussiglado dock.
Växer gör det i alla fall, och ungen växer i magen.
Något jag har större tålamod med denna gång än för sju år sedan är folk som kör hanpåläggning.
Förra gången blev jag irriterad för att kända och okända människor traskade fram och självklart la händerna på min mage - alltså tog sig friheten att tafsa på min kropp.
Nu undrar jag om det verkligen är min mage de är ute efter, eller: om det verkligen är MIN mage de är ute efter.
Eftersom de tappar ögonkontakten och blir alldeles tysta - som om det skulle höras något där inifrån. Nu tror jag snarare att de på något sätt visar sin förundran över miraklet. De samspelar med en arketyp: Modern, Den Livgivande, Växtkraften... Livet självt.
Jag bär något vi alla spontant vördar. Något heligt vi känner igen. Inga ord, men en hand på magen.
Ta det inte som en inbjudan, jag säger bara att jag har större tålamod med det den här gången.
I dag är det internationella kvinnodagen och Sivs dag, Siv som får åkrarana att spira och vara fruktsamma, Siv som slår vakt om familjen och traditionerna.
Hell dig Siv! Och Hell alla kvinnor som inte ännu fått veta att ni är gudinnor - må diktaturer falla och öppenhetens ljus lysa upp många mörka hörn i världen till den 8:e mars nästa år.
/Emma
Växer gör det i alla fall, och ungen växer i magen.
Något jag har större tålamod med denna gång än för sju år sedan är folk som kör hanpåläggning.
Förra gången blev jag irriterad för att kända och okända människor traskade fram och självklart la händerna på min mage - alltså tog sig friheten att tafsa på min kropp.
Nu undrar jag om det verkligen är min mage de är ute efter, eller: om det verkligen är MIN mage de är ute efter.
Eftersom de tappar ögonkontakten och blir alldeles tysta - som om det skulle höras något där inifrån. Nu tror jag snarare att de på något sätt visar sin förundran över miraklet. De samspelar med en arketyp: Modern, Den Livgivande, Växtkraften... Livet självt.
Jag bär något vi alla spontant vördar. Något heligt vi känner igen. Inga ord, men en hand på magen.
Ta det inte som en inbjudan, jag säger bara att jag har större tålamod med det den här gången.
I dag är det internationella kvinnodagen och Sivs dag, Siv som får åkrarana att spira och vara fruktsamma, Siv som slår vakt om familjen och traditionerna.
Hell dig Siv! Och Hell alla kvinnor som inte ännu fått veta att ni är gudinnor - må diktaturer falla och öppenhetens ljus lysa upp många mörka hörn i världen till den 8:e mars nästa år.
/Emma
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)